Filmrecension: Arrival

Arrival

En riktigt bra science fiction ska få oss att fundera kring vår roll i universum, fysikaliska lagar och andra stora frågor, och det gör "Arrival". Plötsligt en dag dyker det upp tolv gigantiska rymdskepp på olika platser på jorden. De bara svävar där utan att på något sätt avslöja sina avsikter. Amy Adams spelar en tolk som får i uppdrag att försöka kommunicera med rymdvarelserna i USA. I andra länder sker motsvarande försök, men när framgångarna uteblir ökar frustrationen och aggressionen. Och när många vill attackera rymdvarelserna är Adams rollfigur en av få som betonar tålamod och samarbete.
Denis Villeneuve har tidigare regisserat "Sicario" och "Enemy", även denna gång bjuder han på ett strålande hantverk som är en fröjd för ögat. En blandning mellan "Interstellar" och "Kontakt" om man vill förenkla.
Länge pekar allt mot ett mästerverk. Hur spänningen byggs upp, fotot, frågorna som hänger i luften. Snart kommer den smarta twisten, snart kommer svaret som förklarar allt, tänker man. Och Villeneuve gör sitt bästa för att knyta ihop trådarna, men lyckas inte riktigt. Åtminstone inte så elegant som man förväntar sig efter den mästerliga uppbyggnaden. Trots denna lilla besvikelse var "Arrival" 2016 års bästa film.

4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0