Filmrecension: Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget

Paula Hawkins roman blev en succé och har nu filmats med Emily Blunt i huvudrollen som Rachel. För bara något år sedan hade hon det ganska bra med man, hus och ett ordnat liv, men numera bor hon inneboende hos en kompis. Det kanske inte vore så farligt om det inte var så att hon var alkoholiserad och spenderar dagarna med att åka fram och tillbaka till New York för att lura omgivningen och sig själv att hon har någon slags struktur i sin tillvaro. Livet är kaos, hon telefonterroriserar exmaken och hans nya kvinna, och dricker med ständiga minnesluckor som följd.
Tåget passerar hennes gamla hus, och det unga "drömparet" strax intill, som hon diktat upp en egen historia kring. När kvinnan i det unga drömparet försvinner dras hon själv in i historien, dels för att hon blir förhörd av polisen efter att ha vinglat runt på fyllan i kvarteret och dels för att hon kanske bland alla minnesluckor känner till något kring omständigheterna. Vad är sant och vad är fantasier?
"Kvinnan på tåget" är en stabil thriller som sakta benar ut vad som hänt och hur saker egentligen ligger till. Mittenpartiet hade gärna fått kortats en smula, men även om detta är en helt okej film så lämnar den inget större avtryck. Emily Blunt lyckas dock porträttera den plågade Rachel på ett komplext och trovärdigt sätt.

3/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0