Skivrecension: Sofie Zelmani

Sofie Zelmani
My song

Vänta, jag måste ha satt på fel skiva, det här är ju debuten från 1995. Nej, vänta det är ju uppföljaren "Precious burden". Eller är det förra plattan "Bright eyes"? Eller är det någon av de andra åtta skivorna hon gjort? Inte lätt att veta, för allt låter ju likadant.
Även denna gång samarbetar hon med parhästen Lars Halapi, hon visksjunger nära mikrofonen och spelar stillsamma, stämningsfulla sånger. Det låter fint, mjukt och intimt, som vanligt. Riktigt bra, precis som alltid.
Men det väcker frågan om hur många gånger en artist kan spela in samma skiva. Om Roxette har det skämtats att de bara har två låtar, en snabb och en långsam, som de sedan släppt i olika versioner. Om Zelmani skulle man kunna säga att hon bara har en enda låt, en långsam, som hon framför i olika varianter. Och även om jag gillar Zelmani känns det som bortslösad potential. De flesta låtarna på de flesta av hennes skivor är bra, men det känns så onödigt. För vad är poängen med att släppa nya album vartannat år om allting ändå låter exakt likadant?

3/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0