Söndagsintervjun: Småstad

En småstad full av värme och charm

På pappret låter idén till filmen "Småstad" helknasig: en syskonskara i Vadstena spelar sig själva i en lågbudgetproduktion bestående av vardagsrealism och nostalgiska VHS-klipp. Resultatet blev en känsloladdad filmpärla som hyllats av recensenterna och älskats av publiken.

Bakom det lite udda projektet står regissören Johan Löfstedt som tidigare gjort bland annat den omtalade fejkdokumentären "Konspiration 58". Denna gång har han involverat sin släkt i Vadstena och skapat en vardagsnära film som börjar med att hans morfar dör. Därefter får vi följa Johans mamma och hennes syskon när de minns sin uppväxt och lever sina liv i den mysiga lilla småstaden vid Vättern. Morfarn lever dock fortfarande i verkligheten, men annars är gränsen hårfin mellan fiktion och verklighet eftersom alla personer, arbetsplatser, miljöer och dylikt i princip är äkta.
- Johan ringde mig för fem år sedan och presenterade projektet. Jag behövde inte så lång betänketid utan sade ja direkt. Samma dag läste jag horoskopet i Vadstena Tidning där det stod: idag är dagen som kan förändra ditt liv, berättar Björn Löfstedt som är det syskon i filmen som ges störst utrymme. Och vem vet, kanske kommer den spådomen att slå in nu?

Filmen spelades in sommaren 2015, under totalt sju intensiva veckor. Från början var tanken att det skulle bli en entimmasfilm som skulle visas på SVT, men projektet svällde till att bli en långfilm. Och mottagandet har varit smått lyriskt. Recensionerna har varit strålande och syskonen har fått åka runt till en rad platser för att prata om filmen.
- Det här mottagandet kunde nog ingen av oss tänka sig. När vi hörde att det skulle bli en långfilm som skulle visas på SVT tänkte vi: hur ska det här bli och vad ska folk tycka? Men de flesta är så otroligt positiva så det är bara roligt att gå på Storgatan i Vadstena, säger systern Kina, som spelar en sjukhusbyråkrat som reflekterar över sitt yrkesutveckling och om rätt val har gjorts.
- Jag tror det är äktheten och att det är så mycket igenkänningsfaktor. Det man ser på filmen är vi, det är inget som är pålagt. Vi är väldigt tajta, vi är sex barn på nio år som bor i samma stad, precis som i filmen. Jag tror det är det vanliga som berör, säger Björn.
- Det var ett genialt drag av Johan. Eftersom vi inte är skådespelare så spelar vi oss själva., säger Kina och berättar att de medverkande hölls ovetande om vissa saker just för att skapa en äkta känsla, bland annat har den döde pappan spelat in personliga videohälsningar som de fick se för första gången under själva inspelningen av scenen, just för att behålla autenciteten.
- Vi känner Johan så väl och känner tillit till honom. Vi har litat på att han gör det bästa av oss, säger systern Gunilla som spelar kommunens flyktingansvariga som tänjer på sitt yrkes gränser.
- Filmen har inte förändrat relationen mellan oss i familjen, men kanske lärt oss att man ska vara lite mer rädd om det vi har, att vara lite mer ödmjuk och tacksam över dom man har omkring sig, säger Gunilla.

Om det blir någon fortsättning inom filmbranschen för Löfstedtsyskonen återstår att se, men Björn avfärdar åtminstone inte tanken helt.
- Är det någon som vill hitta på nåt så är jag inte sen att hänga på. Jag har jobbat på samma arbetsplats i 37 år, säger Björn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0