Musikkrönika

kultur / Permalink / 0
Den svenska(?) festivalsommaren

Augusti är här och det har blivit dags att sammanfatta den svenska festivalsommaren. Eller sa jag svenska? När man tittar på vad våra festivaler heter kan man tro att vi befinner oss i England eller USA.

Vad är det för fel på svenska festivalarrangörer? Festivalerna är svenska, publiken är svensk, mediebevakningen är svensk och artisterna är till övervägande delen svenska. Ändå väljer de att ge festivalerna engelska namn. Här i Östergötland har vi denna sommar kunnat besöka Location East, Keep It Loud, Let´s spend the night together, A lövely night in Krogaränga och Stångebro - here we go. Och det ser likadant ut under resten av året också med Where´s the music och Black Christmass.

De engelska fånerierna är inte heller något lokalt fenomen utan en farsot som sprider sig över hela landet. Runt om i riket finns festivaler med namn som Way Out West, Summerburst, Department, Uddevalla Solid Sound, Midsommar Weekener, Peace & Love, Park Sounds, Into the factory, Summer On och Gainesville.

Varför döper man svenska festivaler till engelska namn? Tycker man det låter tuffare? Eller tror man det lockar mer folk? I så fall har man inte tänkt på att Bråvallafestivalen har haft ett ursvenskt namn och ändå varit landets största festival de fem senaste åren. Alla sansade människor begriper att det inte är festivalnamnet som lockar folk, utan vilka artistbokningar de kan ståta med.

Lyckligtvis har vi en del mer jordnära festivalarrangörer som vägrar att ge efter för anglisismhysterin och ger sina festivaler namn som passar bättre i det land där de faktiskt arrangeras. Här i regionen finns festivaler med namn som Fria Vidder, Skogsröjet, Östgöta Rockfestival, Eneby rock, Kom I Form och SkogsRÅrocken. Så ska svenska festivaler heta. Att de dessutom arrangeras av ideella krafter är bara ytterligare ett skäl att stödja dem.
Till top