Musikkrönika

kultur / Permalink / 0
Vi borde hedra våra pophjältar bättre

Sverige får fram nya popartister i en rasande takt, men vi är skamligt dåliga på att ta hand om våra gamla stjärnor. I sommar borde vi alla ägna vår ledighet till att förkovra oss i den svenska pophistorien.

Vem lyssnar på This Perfect Day sommaren 2017? Finns det ens någon som minns dem längre? För 20 år sedan var de ett av landets största popband och toppade Trackslistan med låten "Fishtank", men idag är de sorgligt bortglömda trots en radda tidlösa smash hits som "It´s a shame" och "I´m in love". Eller den fantastiska covern på Secret Service "Oh Susie".

Secret Service ja...en av Sveriges första internationella popexporter. Har dagens poppublik någon som helst aning om vilka det var? Det borde de, eftersom sångaren Ola Håkansson är en av de viktigaste personerna i den svenska musikhistorien, inte bara som artist utan även som låtskrivare, skivbolagsdirektör och allmän branschguru.

När jag växte upp var The Sinners ett av de hetaste svenska rockbanden och plattan "Piece by piece" är ett mästerverk som låter lika starkt idag. Trots det nämns deras namn aldrig i något musiksammanhang överhuvudtaget. Samma sak med The Facer som dök upp tio år senare. Sångaren Poul Perris var en av de bästa svenska frontfigurer vi haft men enda gången det refereras till hans namn är i samband med det där valprogrammet han gjorde 2014.

Listan på bortglömda svenska band och artister är nästan oändlig, trots att de en gång kan ha varit det hippaste vi hade och ibland även haft internationella framgångar. Vem talar idag om att Drain turnerade i USA och var pionjärer för kvinnliga rockers? När läste du senast om att Robert Johnson & Punchdrunks förnyade och var världsledande inom surfrocken runt millennieskiftet? Hur många minns att The Concretes var en internationell angelägenhet för bara tio år sedan?

Sverige är ett av världens bästa länder när det gäller att skapa popmusik, men ett av de sämsta när det gäller att hylla och minnas våra gamla artister. Ett exempel på det är Feven som gick i bräschen för kvinnlig svensk hip hop och belönades med en Grammis för sin skiva "Hela vägen ut". Fast det är klart, även om vi glömt hennes musik så kommer vi aldrig att glömma hennes legendariska tacktal på Grammisgalan 2001. Googla gärna om du behöver fräscha upp minnet.
Till top