Söndagsintervjun: Axel Lindén
Ett liv med ensilage och trasiga staket
Axel Lindén tröttnade på livet som akademiker och flyttade till Östgötaslätten med sin familj, där de började med fårskötsel. Nu har han samlat sina tankar i den hyllade boken "Fårdagboken".
"Fårdagboken" är en liten behändig skrift bestående av dagboksanteckningar från Axel Lindéns liv som fårskötare på en liten gård i Östergötland. Under drygt två år får vi följa hans arbete med att laga staket, utfodra djuren och ta hand om lammen. Vissa dagar kan anteckningarna bestå av bara en enda mening, som "Kollar till fåren, ingen skillnad". Andra dagar kan bjuda på längre funderingar kring livet, samhället och naturen. Ofta beskriver Axel praktiska vardagssysslor men boken innehåller också mer filosofiska resonemang. Idén att flytta ut på landet med familjen, skaffa får och sedan dessutom skriva en bok om det kan för många tyckas lite märklig men har sin förklaring.
- Vi hade lite gröna vågen-idéer och tänkte att odla egen mat var det bästa sättet att göra något hållbart, förklarar Axel och fortsätter:
- Jag har alltid skrivit ner saker jag tänker på. När jag hamnade i den här miljön insåg jag att det fanns en potential i mötet mellan den urbane akademikern och fåren.
Har du skrivit något innan Fårdagboken?
- Jag har inte gett ut något skönlitterärt tidigare, jag har heller inga romaner i byrålådan. Jag skrev en avhandling i litteraturvetenskap för några år sedan. Tanken på att skriva något sådant här har väl legat och grott.
Boken har fått bra recensioner. Hur känns det att ha blivit så hyllad?
- Jag tänker inte på det som hyllningar. "Jag försöker att inte vara så beroende av beröm och uppskattning", som det står i boken. Åtminstone tänker jag inte på det som hyllningar av mig själv. Men jag fascineras av att helt främmande människor kan uppfatta detaljer och nyanser i mina formuleringar.
Nu ska boken översättas och säljas till andra länder. Hade du förväntat dig den framgången?
- Jag hade absolut inte väntat mig en internationell försäljning, men det är såklart häftigt. Fast det där går egentligen inte att förstå. Fårdagboken är ganska anspråkslös, att den ska ges ut i flera stora länder i Europa... det är surrealistiskt.
I boken beskriver Axel hur han ser fåren som en flock snarare än individer, men ett får som uppmärksammas lite extra är den magra nummer 195. Mot slutet nämns också nummer 018 som riskerar slakt. Som fårskötare kan man dock inte vara sentimental och när jag frågar Axel hur det gick med dessa två svarar han lakoniskt:
- Borta, döda. De hade gjort sitt.
Hur många får har ni nu och hur ser planerna ut för fårskötseln framöver?
- Vi har 30 tackor nu, vilket innebär att det blir cirka 60 lamm till slakt nästa år. Det känns som en ganska bra nivå.
Kommer det någon uppföljare till Fårdagboken?
- Jag planerade egentligen inte Fårdagboken, så jag gör likadant med nästa bok. Vi får se.
Axel Lindén tröttnade på livet som akademiker och flyttade till Östgötaslätten med sin familj, där de började med fårskötsel. Nu har han samlat sina tankar i den hyllade boken "Fårdagboken".
"Fårdagboken" är en liten behändig skrift bestående av dagboksanteckningar från Axel Lindéns liv som fårskötare på en liten gård i Östergötland. Under drygt två år får vi följa hans arbete med att laga staket, utfodra djuren och ta hand om lammen. Vissa dagar kan anteckningarna bestå av bara en enda mening, som "Kollar till fåren, ingen skillnad". Andra dagar kan bjuda på längre funderingar kring livet, samhället och naturen. Ofta beskriver Axel praktiska vardagssysslor men boken innehåller också mer filosofiska resonemang. Idén att flytta ut på landet med familjen, skaffa får och sedan dessutom skriva en bok om det kan för många tyckas lite märklig men har sin förklaring.
- Vi hade lite gröna vågen-idéer och tänkte att odla egen mat var det bästa sättet att göra något hållbart, förklarar Axel och fortsätter:
- Jag har alltid skrivit ner saker jag tänker på. När jag hamnade i den här miljön insåg jag att det fanns en potential i mötet mellan den urbane akademikern och fåren.
Har du skrivit något innan Fårdagboken?
- Jag har inte gett ut något skönlitterärt tidigare, jag har heller inga romaner i byrålådan. Jag skrev en avhandling i litteraturvetenskap för några år sedan. Tanken på att skriva något sådant här har väl legat och grott.
Boken har fått bra recensioner. Hur känns det att ha blivit så hyllad?
- Jag tänker inte på det som hyllningar. "Jag försöker att inte vara så beroende av beröm och uppskattning", som det står i boken. Åtminstone tänker jag inte på det som hyllningar av mig själv. Men jag fascineras av att helt främmande människor kan uppfatta detaljer och nyanser i mina formuleringar.
Nu ska boken översättas och säljas till andra länder. Hade du förväntat dig den framgången?
- Jag hade absolut inte väntat mig en internationell försäljning, men det är såklart häftigt. Fast det där går egentligen inte att förstå. Fårdagboken är ganska anspråkslös, att den ska ges ut i flera stora länder i Europa... det är surrealistiskt.
I boken beskriver Axel hur han ser fåren som en flock snarare än individer, men ett får som uppmärksammas lite extra är den magra nummer 195. Mot slutet nämns också nummer 018 som riskerar slakt. Som fårskötare kan man dock inte vara sentimental och när jag frågar Axel hur det gick med dessa två svarar han lakoniskt:
- Borta, döda. De hade gjort sitt.
Hur många får har ni nu och hur ser planerna ut för fårskötseln framöver?
- Vi har 30 tackor nu, vilket innebär att det blir cirka 60 lamm till slakt nästa år. Det känns som en ganska bra nivå.
Kommer det någon uppföljare till Fårdagboken?
- Jag planerade egentligen inte Fårdagboken, så jag gör likadant med nästa bok. Vi får se.