Söndagsintervjun: Peter Kagerland

I huvudet på de första svenska punkarna

För fem år sedan skrev Peter Kagerland från Norrköping boken "Ny våg", en ambitiös dokumentation över banden som vällde fram i den första svenska punkvågen åren 1977-82. Nu följer han upp den med "Punklyrik" där han undersöker bandens texter och skapar en bild av hur det var att vara ung under den första punkåren.

Precis som "Ny Våg" koncentrerar sig "Punklyrik" på åren 1977-82, en tid då Peter Kagerland själv var ung och drabbades av kraften i den punkvåg som spred sig över landet.
- Jag hade lyssnat på Ramones, Suzi Q och Patti Smith innan, men det var roligt när de svenska punkbanden kom. Jag bodde i Malmslätt och det fanns sex, sju band där tidigt. Nästan varje vecka åkte man och kollade in nåt band på nån fritidsgård, säger Peter och förklarar hur han kom fram till temat för sin andra punkbok.
- För mig är det låtarna och banden som är det viktiga. Det enda jag var inne och snuddade vid när jag skulle välja ämne för den nya boken var att göra en uppföljare från 1982 och framåt, men jag gillar den tidiga punken och är inte lika inne på HC-punken som kom efter. Jag lyssnar väl på lite sånt ibland, till exempel Anti Cimex, men jag vill gärna ha melodier. Texterna ändrades också där runt 1982. Den första punkvågen var inte så politisk, sen blev det mer texter om anarki och frihet.

Boken är uppdelad i 22 kapitel där Peter går igenom de vanligaste textämnena. Vanliga teman var bland annat hatet mot ABAB-vakter, fejden med raggarna och rädslan att bli en Svensson. I boken finns ett stort antal texter tryckta, vilket många gamla fans säkert gläds över. På skiva var det nämligen inte alltid så lätt att höra vad banden sjöng. Peter nämner själv låten "Das Jazz" av Massmedia med rader som "Das jazz, das jazz - spelar bara falska ass/das jazz, das jazz - har du nånsin använt fuzz" där han som ung inte hade en aning om hur texten gick.
Det var även stor spännvidd på den litterära nivån, från omogna högstadiekillar till skarpa samhällskritiker som Ebba Grön.
- De flesta var unga och hade aldrig skrivit något innan. De sneglade på hur andra gjorde och gjorde sen en egen variant av det. Många av de här banden bildades, och fyra veckor senare gjorde de en spelning i fritidsgården med de tre låtar de gjort. Det var ingen som trodde att det skulle skrivas en bok 40 år senare. Många har erkänt att de bockade av saker på "listan", det ingick liksom att sjunga om kungahuset, diskomusik, polisen och så vidare. Sen fanns det en del band som hade lite andra ambitioner, som TT Reuter och Stry, som skrev en annan typ av texter, som inte riktigt fick plats i boken.
- Jag har valt ut 160 texter som jag tycker täcker in den första punkvågen bäst, men jag hade kunnat byta ut hundra och det hade blivit en lika bra bok, säger Peter och menar att "Punklyrik" kan ses som ett tidsdokument över hur det kunde vara att vara ung i Sverige i skarven mellan 70- och 80-tal, och är en bok som man kan läsa även om man inte är särskilt intresserad av punkmusik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0