Filmrecension: Jackie

Jackie

Jackie Kennedy är den amerikanska presidentfru som mest fått symbolisera elegans och stil. Hon har blivit en modeikon och förebild men egentligen vet vi kanske inte så mycket om vad som försiggick inne i hennes huvud. Denna film vill bredda den bilden och låter oss möta henne (i huvudsak) dagarna från JFK-mordet och en tid framåt. Jackie (spelad av Nathalie Portman) får berätta sin version genom en intervjusituation men också via filmklipp och återblickar.
Och det är ingen särskilt smickrande bild som ges. Den gulliga och mytomspunna Jackie framstår som beräknande, förvirrad, osympatisk, girig och svår att ha att göra med. Hon kedjeröker och det antyds även att hon dricker. Att hon är uppriven efter mordet är såklart en förklaring, men regissör Pablo Larrain kunde ha valt en annan vinkel om han velat.
Och det är min största invändning, vad är det man vill berätta? För här finns egentligen ingen historia värd namnet, mer än en framkrystad Camelotjämförelse om att hon under en kort tid hade ett unikt fönster då allt tycktes möjligt.
Trots presidentmord, världspolitik och historiska händelser känns filmen väldigt odramatisk och seg. Och inte lär vi oss förstå oss bättre på Jackie heller.

2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0