Skivrecension: Per Gessle
Per Gessle
En vacker natt
Gessle drog till Nashville, pluggade in fiol och pedal steel och kom tillbaka med en platta med stillsamma sånger och organisk ljudbild. Klart att det blev snack om att Halmstadssonen gjort en countryskiva, men nja...då får man nog ha en väldigt vid definition av vad country är. Snarare landar "En vacker natt" (som kommer att följas upp av systerskivan "En vacker dag" i slutet av sommaren) nånstans mellan "Mazarin" och "Son of a plumber", det vill säga i ganska välbekanta Gessletrakter.
Det är en riktigt trevlig skiva att lyssna på och funkar nog ypperligt under sommarens grillkvällar, men den som önskar hits i stil med "Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)" blir besviken. Visserligen kommer sannolikt "Småstadsprat" att höras en del framöver, men det beror nog på att det är en Winnerbäckduett snarare än en särskilt bra låt.
Ibland är det dock puttrigt myspys som man behöver och för egen del gillar jag det mesta av vad jag hör på plattan, och kanske "Några glas rosé" lite extra. Musiken känns varm och organisk, mogen men med den pojkaktiga charmen intakt. Texterna är på svenska och går i ganska sedvanlig Gesslestil. Det är småstäder, tussilago och kärleksskildringar. Inte någon countryplatta, men rätt härlig lyssning ändå.
3/5
En vacker natt
Gessle drog till Nashville, pluggade in fiol och pedal steel och kom tillbaka med en platta med stillsamma sånger och organisk ljudbild. Klart att det blev snack om att Halmstadssonen gjort en countryskiva, men nja...då får man nog ha en väldigt vid definition av vad country är. Snarare landar "En vacker natt" (som kommer att följas upp av systerskivan "En vacker dag" i slutet av sommaren) nånstans mellan "Mazarin" och "Son of a plumber", det vill säga i ganska välbekanta Gessletrakter.
Det är en riktigt trevlig skiva att lyssna på och funkar nog ypperligt under sommarens grillkvällar, men den som önskar hits i stil med "Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)" blir besviken. Visserligen kommer sannolikt "Småstadsprat" att höras en del framöver, men det beror nog på att det är en Winnerbäckduett snarare än en särskilt bra låt.
Ibland är det dock puttrigt myspys som man behöver och för egen del gillar jag det mesta av vad jag hör på plattan, och kanske "Några glas rosé" lite extra. Musiken känns varm och organisk, mogen men med den pojkaktiga charmen intakt. Texterna är på svenska och går i ganska sedvanlig Gesslestil. Det är småstäder, tussilago och kärleksskildringar. Inte någon countryplatta, men rätt härlig lyssning ändå.
3/5