Musikkrönika, februari

kultur / Permalink / 0
Solokvinnor och män i grupp

Svensk musik är större och bättre än nånsin. Inte bara här hemma utan även internationellt arenan drar svenskarna fram som en virvelvind. Vi har låtskrivare som Max Martin och Wolf cousins, men även artistmässigt har vi både en större bredd och höjd än tidigare. Tove Lo, Ghost, Robyn, Sabina Ddumba, Seinabo Sey, Lycke Li, Dungen, Zara Larsson och en stor mängd olika hårdrocksband är några som gjort Sverige till en musikalisk stormakt.

En tydlig skillnad är dock att kvinnliga artister oftast kör solo och grabbarna lirar i grupp. Hur många manliga soloartister har vi på den internationella arenan? Darin, Avicii...vilka fler? Vad är det för fel på killarna, pallar de inte trycket på egen hand? Kanske inte. Danny Saucedo har berättat om hur knäckt han blev när han åkte till Los Angeles för att slå sig in i den amerikanska musikindustrin och upptäckte att han bara var en i mängden.

På samma sätt kan vi sakna renodlade tjejgrupper. Vi hade Drain på 90-talet, men efter Sahara Hotnights och Crucified Barbara har det varit ganska tomt. Vad har vi idag...Thundermother? Varför vill inte tjejer lira ihop i band? Här finns ju helt klart ett tomrum på marknaden som bara väntar på att fyllas.

Uppdelningen mellan solokvinnor och män i grupp är dock inget typiskt svenskt utan ser likadant ut även internationellt. De största soloartisterna i världen är övervägande kvinnor: Beyoncé, Taylor Swift, Adele, Madonna, Lady Gaga, Rihanna, Pink, Kate Perry. Och nästan alla stora band består enbart av män: Metallica, One Direction, Rolling Stones, AC/DC, U2. Jodå, det finns många stora manliga soloartister också, som Justin Bieber och Justin Timberlake, men trenden är tydlig. Och framförallt är det en väldig brist på renodlade tjejgrupper, särskilt när det gäller lite rockigare musik.

Här finns ju ett guldläge. Svensk musikindustri borde storsatsa för att få fram svenska kvinnliga rockband, och steg ett är givetvis att starta en svensk supergrupp av redan etablerade kvinnliga artister. Supergrupper riskerar visserligen att bli upphaussade fiaskon, men kan också om det sköts rätt bli något mer än summan av delarna, det har vi sett med ABBA, Roxette och Swedish House Mafia.
Jag föreslår därför en supergrupp bestående av Laleh, Miriam Bryant, Lisa Miskovsky och September. Det skulle vara oerhört intressant att följa deras framfart på den internationella popscenen.
Till top