Skivrecension: Queens of the stone age
Queens of the stone age
Villains
Hur länge kan man sitta ute i öknen och komponera riff på guran innan tequilan, sanden, kaktusarna och ödsligheten börjar sätta sina spår och få hjärnan att ta oväntade språng? Frontfiguren Josh Homme har sedan länge lämnat den renodlade stonerrocken bakom sig och sökt sig mot mer experimentella och psykedeliska marker. Synd tycker vissa, spännande menar andra. Men det verkar funka, för förra plattan "...like clockwork" som kom för fyra år sedan gick rätt in på förstaplatsen i USA, så det kanske är dags att sluta betrakta Homme som en obskyr snubbe som bara lirar skum ökenrock.
På nya plattan "Villains" blir det mer tydligt än någonsin. Här finns en rad låtar som svänger friskt och nästan är oförskämt lättillgängliga. Problemet är bara att de också känns helt ofarliga. Många av bandets klassiska ingredienser finns där, men det är också något som saknas. Något som gör att det fräser och bränner till. Ofta känns det som att Homme och hans mannar går lite på tomgång, och det där mörkret som omgärdade förra plattan har bytts ut mot en mer glättig attityd. I grunden ändå en okej platta, men fylld med blinkande varningsklockor inför framtiden.
3/5
Villains
Hur länge kan man sitta ute i öknen och komponera riff på guran innan tequilan, sanden, kaktusarna och ödsligheten börjar sätta sina spår och få hjärnan att ta oväntade språng? Frontfiguren Josh Homme har sedan länge lämnat den renodlade stonerrocken bakom sig och sökt sig mot mer experimentella och psykedeliska marker. Synd tycker vissa, spännande menar andra. Men det verkar funka, för förra plattan "...like clockwork" som kom för fyra år sedan gick rätt in på förstaplatsen i USA, så det kanske är dags att sluta betrakta Homme som en obskyr snubbe som bara lirar skum ökenrock.
På nya plattan "Villains" blir det mer tydligt än någonsin. Här finns en rad låtar som svänger friskt och nästan är oförskämt lättillgängliga. Problemet är bara att de också känns helt ofarliga. Många av bandets klassiska ingredienser finns där, men det är också något som saknas. Något som gör att det fräser och bränner till. Ofta känns det som att Homme och hans mannar går lite på tomgång, och det där mörkret som omgärdade förra plattan har bytts ut mot en mer glättig attityd. I grunden ändå en okej platta, men fylld med blinkande varningsklockor inför framtiden.
3/5