Filmrecension: Ghost in the shell

Ghost in the shell

I denna framtidsskildring har gränsen suddats ut mellan människa och maskin, och kroppar uppdateras kontinuerligt genom att byta ut delar. Allra längst har tekniken kommit med en superagent, Major Mira spelad av Scarlett Johannson, där man bara behållit hjärnan och placerat den i en hel robotkropp. Hon är programmerad att skipa rättvisa men buggar i systemet får henne att undra vem hon egentligen var innan hon blev en cyborg.
När personer inom företaget som konstruerat henne börjar mördas en efter en får hon i uppdrag att hitta gärningsmannen, men börjar i samma veva hitta sig själv. Liknande historier har berättats på vita duken tidigare men just denna är en remake på ett animerad mangaäventyr från 1995, och man måste nästan köpa serietidningsestetiken för att det inte ska kännas för fånigt. Det är en visuellt väldigt snygg film, faktiskt en av de coolare jag sett, där Major Mira åker runt i en futuristisk asiatisk storstad med blinkande neon, hologram och vägar uppe i luften. Men snart märker man att innehållet inte matchar den häftiga ytan, vilket gör "Ghost in the shell" till en ganska själlös film där det är svårt att uppbåda något större engagemang för vare sig berättelse eller huvudpersoner. Vilket är lite ironiskt med tanke på att filmen handlar just om hur det finns en "själ" under Major Miras robotskal.

2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0