Skivrecension: Lana del Rey

Lana Del Rey
Lust for life

Har man velat känna sig hipp de senaste åren är Lana Del Rey ett namn som man bör droppa i samtal med andra hippa människor. Jag vet inte vad det är som känns så coolt med henne: namnet, utseendet, attityden? Knappast låtarna...eller okej då, lite cool är musiken faktiskt. Men inte så bra att den motiverar den status hon jobbat sig upp till.
Jag har själv fallit dit. Jag har så gärna velat gilla Lana Del Rey och så gärna velat att hon ska vara den übercoola popgudinna jag målat upp för mitt inre. Men ska jag rannsaka mig själv kan jag konstatera att visst gillar jag Lana Del Rey, men inte så hejdlöst som jag skulle vilja.
Och nya plattan "Lust for life" gör det inte lättare. För så mycket livslust visar hon inte upp. Tvärtom såsar hon på med låt efter låt i ett långsamt tempo. Redan halvvägs in bland de sexton låtarna har man tröttnat och kan inte längre skilja de olika spåren från varandra, sen fortsätter det likadant lika länge till. Egentligen är låtmaterialet ganska bra, men det blir för mycket, för segt och för likartat. Som EP hade "Lust for life" dock varit helt kanon.

2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0