Skivrecension: Slowgold

På skiva / Permalink / 0
Slowgold
Mörkare

För den som aldrig hört Slowgold, eller Amanda Werne som hon kallar sig till vardags kan det vara förvirrande att försöka lista ut hur musiken låter. Slowgold har beskrivits som såväl singer/songwriter som pop och prärierock. Dessutom är det oklart om Slowgold är Wernes alias eller om det är ett band som även består av musikerna Johannes Mattsson och Erik Berntsson.
Werne har samarbetat med såväl Pelle Ossler som Freddie Wadling och faktum är att hennes musik låter ungefär som en mix av de två. En slags finstämd indierock som både är smekande och sträv. Lättlyssnad och utmanande på samma gång. Stämningsfull, attackerande, deppig och varm allt i ett.
"Mörkare" är femte albumet sedan starten för sex år sedan och titeln är en utmärkt innehållsförteckning, för det är en mörkare skiva än den mer drömska "Drömmar" som kom ifjol. Mjuka gitarrtoner svävar omkring i en mystisk och melankolisk Twin Peaks-atmosfär. Det är måhända inte musik som passar alla, men jag vågar påstå att den faktiskt passar fler än man kan tro. Och vissa passar den förmodligen så bra att de baserar sin tillvaro kring den, det är liksom sån musik som Slowgold gör.

4/5
Till top