Filmrecension: Molly´s game
Molly´s game
Molly (Jessica Chastain) är något av ett underbarn som tycks född för att lyckas i livet, men när hon ska kvala in till OS i puckelpist skadar hon sig och alla planer går i stöpet. Nere på botten i L.A. halkar hon in i pokervärlden och snart arrangerar hon sina egna pokerturneringar. Sen rullar det på. Insatserna ökar men i takt med framgången drar hon också till sig personer man bör undvika, och snart får hon FBI på halsen.
Hon anlitar en advokat (Idris Elba) och man skulle kunna säga att "Molly´s game" är en mix av rättegångsdrama och en klassisk uppgång-och-fall-historia. Filmen är Aaron Sorkins (manusförfattare till "Vita huset") regidebut.
Förutsättningarna att bli en kanonfilm finns absolut där, och stundtals är det riktigt bra stuns i rullen, särskilt i pokerscenerna. Men det finns också brister som gör att det inte håller hela vägen. Första tredjedelen har rappt tempo och fräck berättarteknik, sedan tappar filmen fart och intensitet och blir dessvärre småseg. Det kan vara svårt att hänga med i de juridiska turerna och än värre är det för den publik som inte kan regler och uttryck inom poker. Den ansträngda relationen med pappan (Kevin Costner) bränner aldrig till och hela rättegångsbiten känns ointressant. Kanske för att man aldrig riktigt får grepp om vem Molly är och vad hon vill.
3/5
Molly (Jessica Chastain) är något av ett underbarn som tycks född för att lyckas i livet, men när hon ska kvala in till OS i puckelpist skadar hon sig och alla planer går i stöpet. Nere på botten i L.A. halkar hon in i pokervärlden och snart arrangerar hon sina egna pokerturneringar. Sen rullar det på. Insatserna ökar men i takt med framgången drar hon också till sig personer man bör undvika, och snart får hon FBI på halsen.
Hon anlitar en advokat (Idris Elba) och man skulle kunna säga att "Molly´s game" är en mix av rättegångsdrama och en klassisk uppgång-och-fall-historia. Filmen är Aaron Sorkins (manusförfattare till "Vita huset") regidebut.
Förutsättningarna att bli en kanonfilm finns absolut där, och stundtals är det riktigt bra stuns i rullen, särskilt i pokerscenerna. Men det finns också brister som gör att det inte håller hela vägen. Första tredjedelen har rappt tempo och fräck berättarteknik, sedan tappar filmen fart och intensitet och blir dessvärre småseg. Det kan vara svårt att hänga med i de juridiska turerna och än värre är det för den publik som inte kan regler och uttryck inom poker. Den ansträngda relationen med pappan (Kevin Costner) bränner aldrig till och hela rättegångsbiten känns ointressant. Kanske för att man aldrig riktigt får grepp om vem Molly är och vad hon vill.
3/5