tobi

Mamma Mia - Here we go again

Uppföljare blir sällan lyckade, så jag måste erkänna att jag suckade djupt när jag fick reda på att det skulle komma en "Mamma Mia 2 ", tio år efter originalet. Glatt överraskad kan jag dock konstatera att "Mamma Mia - here we go again" klarar sig riktigt bra och bjuder på samma glädjesprudlande upplevelse som ettan.

Persongalleriet är till stor del samma men denna gång utspelas halva filmen på 70-talet där vi får se hur det gick till när den unga Donna (spelad av charmiga Lily James) mötte de tre män som sedan blev potentiella fäder till Sophie. Det är ett lyckat grepp för en uppföljare och för in ungdomlig energi i en film som lätt hade kunnat bli en trött upprepning.

Ettan hade en tydligare och bättre ramberättelse, men "Mamma Mia - here we go again" håller absolut jämna steg, även om det svajar lite på vägen. Stundtals står berättelsen och stampar och det känns också som att man ibland behövt jobba hårt på manuset för att få in låtar och karaktärer och för att handlingen inte ska kännas alltför krystad.

Tvåan har dock lika mycket charm, ännu mer humor och dessutom en nostalgisk ton som gör att den berör mer. Så även om den har sina brister går det ändå inte att värja sig i slutändan. Filmen är härlig och levnadsglad, på gränsen till fånigt naiv, och man kan välja att vara en surpuppa som gnäller över det eller så kan man omfamna det, ryckas med och må riktigt bra för en stund. Jag väljer det senare, det blir helt enkelt roligare att leva då.

4/5