Från Connery till Craig. Del 7

Då har jag och Plenty O´Toole även sett "Diamantfeber", där Sean Connery kommer tillbaka efter Lazenbys försök att ta över rollen som den brittiska agenten. Connery är bara 40 år men både känns och ser ut att vara gammal och trött. Filmen är heller ingen höjdare, men det görs ändå en del försök att hotta till den, exempelvis genom det homoerotiska mördarparet och den småcoola inledningsscenen där Bond klubbar ner folk utan att man får se hans ansikte. Men mer fantasifullt än att Blofeld än en gång är skurken blir det inte.
"Diamantfeber" är liksom de flesta tidigare filmerna i serien oerhört seg och handlingen tar en massa onödiga vändningar som dock inte leder framåt det minsta. Nånstans i det usla manuset känns det som att det finns en hyfsad Bondfilm med Blofeld som tillverkar dubbelgångare av sig själv och diamanter som används i en rymdlaser som spränger stormakternas kärnvapen, men själva utförandet är för dåligt gjort.
Detta var sista (officiella) Bondfilmen med Connery och det är som sagt bara "Goldfinger" som är riktigt bra, men även de två första framstår nu som bättre än vad jag först tyckte. Nu ska det bli roligt att gå in på Roger Moore. Som jag minns det är han något av en pajas men att filmerna blir lite vassare, men mitt Bondminne har ju sviktat förr så vi får väl se. Men jag känner mig klar med Connery, så det ska bli kul att gå in i ett nytt skede.
Betyg: Stark 2 av 5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0