Musikkrönika

 

Gör, bara gör

 

Det är lätt att skapa myter kring artister som bara sitter och rullar tummarna. Men ska man bli riktigt intressant gäller det att hela tiden göra nya saker, åtminstone i min bok.

 

Och på tal om bok så är Magnus Uggla aktuell med sin bok "Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen", där han berättar om uppväxten och de tidiga åren av sin musikkarriär.

En musikkarriär som för övrigt är en av landets mest missförstådda. Uggla får ofta kritik av förståsigpåare för sin, som de tycker, "simpla" musik. Dels är det fel i sak men det vittnar också om att kritikerna inte begripit ett dugg. De betraktar fortfarande Uggla som en rockartist trots att han slutade vara det i mitten av 80-talet.

De senaste 30 åren har Uggla gjort revyer, krogshower, monologföreställningar, bloggat, instagrammat, sänt radio och gjort tv, spelat teater, skrivit kupletter, medverkat i musikal och tolkat Karl Gerhards låtskatt. För att bara nämna en del. Rockmusiken får idag närmast ses som en bisyssla i Ugglas liv.

Uggla har gjort allt, precis som han sjöng att han skulle göra i numret "Jag vill göra allt" i Povel Ramel-revyn "Knäpp igen!" 1992-93. I höst kan man förresten se honom i showen "Varning på stan för nu mår kung i baren illa igen" på Göta Lejon i Stockholm.

 

Jag gillar artister som hela tiden gör nya saker, som hela tiden återuppfinner sig själva. Per Gessle är exempelvis inte min största favorit rent musikaliskt men han förtjänar respekt för att ha lyckats hålla sig ständigt aktuell i 40 år.

Denna höst är han aktuell både med skivan "Small town talk" och turnén "Per Gessle´s Roxette" som gör ett stopp i Linköping i november. Det är så en riktig artist jobbar: skriv nya låtar, starta nya projekt. Se till att du alltid har något nytt på gång.

 

I andra änden av spektrat hittar vi Jakob Hellman som nyligen spelat i både Linköping och Norrköping. Han har släppt ett enda album under sin karriär och det kom 1989. De senaste 25 åren har han spelat live ytterst sporadiskt och i övrigt heller inte gjort mycket väsen av sig. Jag var på Linköpingsspelningen i september och jovisst, det var väl småtrevligt ur någon slags nostalgisk aspekt men gör han inget nytt snart så kan det nog dröja 25 år till innan jag känner suget att se honom igen.

Så ge mig färre apatiska Henrik Berggren-typer och fler produktiva Plura-personer. Är man artist ska man göra saker, det är det som gör en artist.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0