Skivrecension: The Poodles

På skiva / Permalink / 0
The Poodles
Prisma

När The Poodles bildades 1999 var det som ett coverband som lirade hårdrockshits från 80-talet och nu håller cirkeln på att slutas. Sedan genombrottet i Melodifestivalen 2006 har gruppen släppt sex album och lirat eget material men här på den sjunde plattan har de gått tillbaka till rötterna och spelar covers igen. Det som skiljer är att de denna gång inte bara satsar på pudelrock utan plockar låtar från andra och lite överraskande håll. Eller vad sägs om artister som Elton John, Blondie och Fleetwood Mac?
Skivan öppnar med The Osmonds "Crazy horses", vilket kanske inte är så anmärkningsvärt men snart höjer man desto mer på ögonbrynen. Till exempel när de bränner av Depeche Modes "It´s no good" och Swedish House Mafia "Don´t you worry child" i hårdrockstappning.
Det låter bra, det låter fett, även om låtvalen spretar lite. Man undrar ju om det finns någon tanke bakom urvalet och varför de valde just dessa låtar. Och visst är det småroligt att höra annorlunda tolkningar av kända låtar men när den första överraskningen lagt sig återstår mest en after ski-känsla, och det var väl inte riktigt meningen?

2/5
Till top