Söndagsintervjun: Torsten Sahlin

kultur / Permalink / 0
En varg som gillar hästar

Torsten Sahlin har varit en drivande eldsjäl inom Vargarna, men också engagerat sig i länets enda luffare. Men när han bryr sig om sig själv är det argentinsk tango, resor och ridning som gäller.

Med sin vargpäls och sina vargöron har Torsten Sahlin blivit en välkänd symbol för speedwayklubben Vargarna. Själv har han en bakgrund som rallyförare och har kört 180 rally. Vargarna kom han i kontakt med via SMK Östgöta där rallyt och speedwayen tidigare ingick som olika sektioner. 2003 ville valberedningen att han skulle komma in och ordna upp ekonomin, vilket ledde till att han blev ordförande i tre år. Efter det följde tre år som vice ordförande, och sen när klubben höll på att gå i konkurs 2012 fick Torsten åter hoppa in och var kvar till 2016.
- Idag stöttar jag den nuvarande styrelsen i bakgrunden. Jag har ett arenabolag som äger anläggningen. I sommar ska jag rusta upp VIP:en med nya loger och tak över nuvarande VIP-platser. Vargarna hyr anläggningen under tio år och sedan köper de den för en symbolisk summa, säger Torsten och berättar vad som får honom att engagera sig i Vargarna:
- Det har varit ett sorts ansvarstagande, så att SMK Östgöta inte skulle läggas ned. Klubben bildades 1917. De andra sektionerna har bildat egna föreningar, nu är det bara speedwayen kvar. Jag tycker det är vår generations skyldighet att se till att det inte läggs ner.
- För ett år sedan var det turbulent en tid. På speedwayspråk kunde man säga att en del i motståndarlaget inte höll sig till reglerna, domaren var partisk och några ur egna laget körde på mig bakifrån. De är annat nu och man får hoppas några har vett att skämmas. Jag har rest upp hojen igen och fått upp farten så nu tror jag nya styrelsen och alla flitiga funktionärer grejar det här.

Det råder ingen tvekan om att Vargarna ligger Torsten varmt om hjärtat. Han pratar gärna om klubben och hur man ska göra för att lyckas.
- Det är alltid en avvägning mellan att vinna matcher eller att använda egna eller svenska förare. Och Norrköpingsmodellen som vi jobbat efter de senaste åren är att satsa på i första hand egna och i andra hand svenska förare. Jag har jobbat för att det i varje lag ska finnas ett antal svenska förare, och det har blivit en annan atmosfär och insikt på senare tid.
- Ett sätt att profilera Vargarna som klubb har varit att förarna har fått gulaschsoppa efter varje bortamatch. Jag har stått där i vargpäls och vargöron och bjudit på soppa. På hemmamatcherna har de fått annan mat från vårt VIP-kök. I tolv års tid har jag även filmat varje match. Det är jag den enda i världen som gör. Det blir fyra dvd:er efter varje säsong.
- Vi har en bra stämning och förarna har alltid fått betalt. På så sätt har vi lockat till oss bra förare. Vi har haft många förare och föräldrar som värdesatt seriositeten i klubben. Är man seriös som klubb behöver man inte hålla på att bjuda över. Internationellt vet alla om gulaschsoppan, filmerna och att de alltid får betalt. Och det bygger imagen av att vara en sympatisk klubb.

Ett särskilt fall som Torsten ömmar lite extra för är Söderköpings uteliggare Uffe. Han är 72 år och bor i en koja i skogen.
- Uffe är en levnadskonstnär. Han hade en lite strulig skoltid och vände samhället ryggen och har levt utanför samhället sen dess. Jag kallar honom Stålmannen, för det är otroligt strongt att kunna leva utanför samhället i 50 år. Han är tålig och beklagar sig aldrig och kräver inget.
- En gång om dagen får han kaffe och landgång på Farmors café. Och en gång i månaden, plus födelsedag och jul, äter vi middag hos mig eller Ing-Lis Svensson. Först får han byta kläder, sen tvätta sig och sen äter vi ihop. Vi är fem, sex personer som han känner förtroende för och som brytt sig lite extra om honom. Uffe tycker det är trevligt och har blivit mer och mer van vid det. Vi har till och med varit ute med båten, det är en otrolig utveckling. Det är en person som gått och tittat i marken, varit helt sluten och inte pratat med folk. Sakta, sakta har han fått förtroende och krupit ur sitt skal. Idag kan vi prata om saker och ting. Uffe har sagt: "Sahlin har varit den bästa som varit kring mig" och det är stora ord från en person som varit så sluten.

Hur kom det sig att du engagerade dig i Uffe?
- Ren medmänsklighet, vill jag säga. Han stör ingen, han bråkar inte med någon. Och folk låter honom leva sitt liv, och det ska Söderköpingsborna ha credit för. I förrgår var jag uppe i kojan hos honom med en smörgås och en termos blåbärssoppa.

Torsten har visserligen uppnått pensionsålder med råge, men fortsätter att jobba och har ett fastighetsbolag med lägenheter i Arkösund och på två ställen i Söderköping. Egentligen är han maskiningenjör och arbetade länge på SAAB i Linköping. Han har också sålt lastbilar och parallellt med det haft hyreshus i 40 år. Nu har han påbörjat generationsskiftet där två av hans tre barn ska ta över, samt sälja av en del av beståndet. Och även i jobbet gör han en insats.
- Jag har några hyresgäster som har ett beroendeförflutet. Och de som valt en annan väg i livet har jag gett en andra chans. Men jag är inte kravlös. Jag hjälper till att slussa ut dem i samhället, men ställer samtidigt hårda villkor.

Förutom motorsport är resor en stor passion för Torsten. Han brukar åka utomlands en till två gånger per år och har totalt varit i 67 länder. Dagen efter denna intervju ska han fara iväg till Kuba tolv dagar för att dansa, njuta av värmen och resa runt i landet.
- Det är fascinerande när man är ute och reser att få förståelse för att det finns andra åsikter och andra sorters liv än de vi är vana vid. Det är berikande.

Men det intressanta är att hela tiden upptäcka nytt. Att åka tillbaka till ställen där han redan varit lockar inte så mycket.
- Buenos Aires och dansa tango, det är nog det enda jag vill tillbaka till. Annars vill jag till nya ställen. Jag började rida för 12 år sedan, då kommer man ut och får se miljöer man annars inte hade fått se. Jag har ridit i Rajasthan, Argentina, Chile, Equador, Uruguay, Brasilien, Malaysia och Mongoliet. Och Spanien, där var jag i höstas och red i bergen i Sierra Nevada.

Vad är dina nästa resplaner?
- Island skulle jag vilja rida runt på. Och jag har aldrig varit i Thailand, som alla andra har.

Som den eldsjäl Torsten är delar han med sig av ett kinesiskt ordspråk som de flesta kan ha nytta av att bära med sig i livet:
- "På den hand som skänker en blomma dröjer sig alltid lite av doften kvar". Det betyder att gör man något gott för andra känns det även gott inombords i en själv.
Till top