Skivrecension: The Smashing Pumpkins

The Smashing Pumpkins

Shiny and oh so bright, Vol. 1 / LP: No Past. No Future. No Sun.

 

En krånglig albumtitel av ett bedagat band som inte gjort något vettigt sedan mitten av 90-talet. Det är inte konstigt om förväntningarna inte är på topp inför The Smashing Pumpkins tionde platta. Det hela kallas ännu en gång för en återförening och en nytändning, men det är väl det som Billy Corgan hållit på med de senaste tolv åren i lite olika varianter, så varför ska vi bry oss denna gång?

Kanske för att detta är en överraskande bra skiva. Starka låtar och hög klass från början till slut. Vem hade kunnat ana det? Inte jag i alla fall. Men nu sitter jag här med ett leende på läpparna och trivs, och vill egentligen bara höra mer. Och det får jag förhoppningsvis, för ska man tro albumtiteln så lär det komma en del två snart.

Jag var aldrig något stort Smashing Pumpkins-fan när det begav sig på 90-talet, men det var ett band som man hade koll på och respekt för. Lyssnar man på detta album så har gruppen åldrats väldigt väl. De låter så som man önskar att de skulle låta 20 år efter "1979".

Men det är svårt för gamla band, för vad de än gör kommer fansen ändå bara att vilja höra de gamla låtarna. För min del får de dock blanda in en hel del av spåren från denna platta i sin repertoar.

 

4/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0