Tobi gör Bangkok

Sawasdee khrap! Ännu en dag i härliga Bangkok. Lite mulet dock, så jag åkte in till Siam Square för att fixa lite saker.
Sen tillbaka till Sukhumvit, som tyvärr har blivit betydligt tråkigare sedan jag var här senast. Många av gatuförsäljarna har försvunnit, vilket i och för sig inte gör så mycket. Värre är att även de flesta gaturestaurangerna också är borta, däribland mitt favoritställe Soi 13. Katastrof!
Inne på soierna är det ungefär som vanligt men själva Sukhumvit har verkligen tappat mot hur det var under glansdagarna. Å andra sidan är även ett mediokert Sukhumvit jäkligt bra.
Något som definitivt blivit bättre är Changen. Jag vet inte vad de har gjort med den, men plötsligt smakar den bättre än nånsin!
I brist på Soi 13 har jag börjat leta efter ett nytt stammisställe. Soi 11 har ett som är okej, men vassast är ändå Soi 7. Det når såklart inte upp till Soi 13:s nivå, men får duga så länge.
Idag tror jag det blir en heldag vid poolen, tja!

En natt i Bangkok

Landade i Bangkok klockan ett
Solen sken och ryggen var blöt av svett
Trettio dar i leendenas land
Nu ska livet levas in till sista slant
Checka in på rummet klockan två
Hotell 27 på Sukhumvit 22
En dusch och lite mat sen är man klar
Uti natten för att se vad staden har
Tog en tuk-tuk ner till Nana klockan sju
In på närmsta bar som ett jehu
Kvinnor, sprit och synd är allt jag ser
Jag tog en Chang, sen minns jag inget mer
Jag vakna dagen efter klockan tolv
Nerspydd och helt naken på mitt golv
Blodig och med smärtor i min häck
Och bruden från igår var redan väck
Hasar in på muggen klockan ett
Och märker snart att någonting gått snett
För när jag gjorde mitt behov så var det så
Som om någon dragit taggtråd ur mitt hål
Jag fick en tid hos doktorn klockan fem
Och slängde fram min svullna gröna lem
Men det fanns ingen bot mot min situation
Hans enda lösning löd: amputation
Så nu går jag här längs Sukhumvit och svär
Jag har tvingats byta karriär
Högklackat och kjol och tuggar Toy
Jag är Bangkoks enda rågblonda katoy!
 

Er man i Bangkok

Ibland måste man bara dra till Bangkok några dagar, och igår var en sådan dag. Och det är alltid lika gött att vara tillbaka. Checkade in på mitt favorithotell på Sukhumvit, som fått en rejäl ansiktslyftning sedan jag var här senast, för två år sen.
Eftersom jag bara är här några dagar var det full fart från början med att fixa lite grejer som jag hade på schemat, tex tandläkaren och skräddaren.

Mindre kul var att det skedde en trafikolycka precis utanför hotellentrén. Det var en mopedist som körde ihjäl sig. Vet inte om jag sett någon död människa innan, men nu har jag i alla fall gjort det.

Varmt, fuktigt, god mat, Chang, folkmyller, sanook. Även om det byggs nytt överallt är det mesta sig likt här i Bangkok. Hur många gånger har jag egentligen varit här? Minst 30 i alla fall. Och jag har inget emot 30 gånger till.
Nu börjar solen gå ner, så dags att göra sig iordning för kvällen - sen mot Soi 13!

Söndagsintervjun: Systemkollaps

Systemkollaps håller punken levande

Vissa hävdar att Sverige drabbats av systemkollaps, och det stämmer om man menar punkbandet från Linköping. I december släppte kvartetten sin första platta "Är vi alla lika" och nu jobbar de för fullt med att skriva nya låtar och jaga flera gig.

Linköping har en lång historia som punknäste, och det verkar hålla i sig även 2017. Det senaste tillskottet heter Systemkollaps.
- I februari 2015 drog jag och Jögga igång efter att Svensk Punk lade av. Skägget kom med någon gång på våren och Järnet någon gång innan jul. Det första gigget var på The Crypt i mars 2016, säger Kapten som bankar trummor i bandet.
Precis som han nämnde lirade han och gitarristen Sk8jögga tidigare i bandet Svensk Punk. Sångaren Skägget har rötterna i 90-talets hardcorekultur, och så har vi bandets toyboy Järnet på bas, som med sina 24 år är sisådär 20 år yngre än de övriga medlemmarna. Han har dock inga problem med att lira punk ihop med "gubbarna" i bandet.
- Vad ska jag annars göra? Det finns inga andra att spela med. Jag har hattat runt och spelat rock i olika band och aldrig känt mig riktigt hemma, säger Järnet.

Hittills har det bara blivit fyra gig för Systemkollaps, alla på hemmaplan. Förutom The Crypt har de spelat två gånger på L´Orient och nu senast på Palatset som förband till Charta 77.
- Vi har varit lite lata med att fixa spelningar. Vi har mest varit i den kreativa processen och skrivit nya låtar, säger Skägget.
- Men den senaste spelningen var jättebra. Ägaren sa att det är sällan man ser att publiken springer fram till scenen direkt för att se ett lokalt förband, säger Järnet.

I december gav de ut debutskivan "Är vi alla lika", som de spelade in live och sedan bara lade sång på. Det hela var, i sann punkanda, klart på endast sex och en halv timme. Musiken beskriver de som en mix av råpunk, HC och lite, lite trallpunk.
- Det är så vi låter, vi gör som vi vill. Vi har olika influenser och det är därför vi låter som vi gör säger Skägget.
- När vi bildades ville vi låta hårdare än vårt förra band, och ha hårdare sång. Och det fick vi - med råge, säger Kapten och fortsätter:
- Vi har fått bra respons på plattan och sålde en hel del på Charta 77-gigget.

Hur är punkscenen i Linköping?
- Den var lite tråkig ett tag, men nu börjar det ploppa upp lite nya band, som Grå Vardag och Sista Anslaget. Och det finns även många bra punkband i Norrköping, säger Sk8jögga.

Närmast på tur står en spelning på Biker´s Day i Linköping 6/5, ett gig på en privatfest samt en spelning på Club Peking i Norrköping 10/6. I september kommer de även att vara förband till Strindbergs på Palatset i Linköping.
Vad händer mer framöver?
- Vi har nog tänkt att spela in en ny skiva till hösten, säger Sk8jögga.
- Och så satsar vi på att komma ut på lite punkfestivaler, säger Kapten.

En lördag i maj

Lade i brorsans båt och tog en tur. Oj oj oj.
Sen på kvällen blev det Palatset där Norrköpings två bästa band lirade...
Northern Upbeat och Sonic Surf City. Och nu har vi bara en spelning kvar på Palatset denna vår, men jag tror jag går på semester redan nu. Tja!

Att ses över borden

Knappt har uteserverandet dragit igång innan det börjar spåra ur. Gick ut vid 15 för att fira brorsan och sen blev han och jag kvar på samma plats tills de stängde, medans olika människor kom och gick. Oj oj oj...

Marit på Munken

Igår var det läge att fira både sommaren och lite annat så det blev Saliga Munken. Wallenbergare på tallriken och Marit Bergman på scenen. #YOLO #livingthedream
 

Lehmans fredagsfräckis

Klassen skulle på klassresa. Olle sa till sin fröken:
- Jag kan inte åka med.
- Varför kan du inte det, frågade fröken?
- Det kan jag inte säga, det är för pinsamt.
- Men säg bara till mig.
- Okej.. Det är så att jag brukar alltid sova bredvid min mamma i sängen.
- Men du kan väl sova jämte mig?
- Okej då.
Nästa dag:
- Nej jag kan inte följa med.
- Varför kan du inte det, frågade fröken?
- Det kan jag inte säga, det är för pinsamt.
- Men säg bara till mig.
- Okej.. Det är så att jag alltid har min tumme i min mammas navel varje natt.
- Men du kan få ha din tumme i min navel.
- Okej. Tack fröken.
På kvällen när de ska sova:
- Men Olle!! Det där är inte min navel, sa fröken.
- Det är inte min tumme heller...

Helgen på Palatset

Ikväll lirar Hangovers, Sleepless Nights och Minerva.
Lördag lirar Sonic Surf City och Northern Upbeat

Filmrecension: Imperium

Imperium

När FBI upptäcker att det radioaktiva ämnet cesium-137 smugglats in i USA riktas misstankarna nästan slentrianmässigt mot muslimska terrorister. Agenten Angela (Toni Collette) är av en annan uppfattning eftersom alla tidigare erfarenheter visar att det snarare är högerextremister som brukar ligga bakom liknande dåd. Hon värvar Nate (Daniel Radcliffe), en av byråns mer tillbakadragna agenter, till ett uppdrag som går ut på att han ska infiltrera den amerikanska vit makt-rörelsen för att stoppa det kommande terrordådet. Det är en otäck miljö, men också snårig och spretig, så Nate får kämpa hårt för att nå fram till toppen och hamnar i otrevliga situationer längs vägen.
Radcliffe har på senare år börjat söka sig bort från den snälla rollen som Harry Potter och lyckats rätt bra, och här gör han en strålande insats. Överlag är skådespeleriet det bästa med "Imperium". Filmen är okej och bitvis riktigt bra, men det känns som att den aldrig når sin fulla potential. Historien puttrar på men det tänder aldrig riktigt till som det skulle kunna ha gjort med en vassare regissör. Man saknar de där riktigt laddade scenerna som en film av denna typ borde ha. Det handlar trots allt om en infiltratör inom den högerextrema världen, så det borde vara upplagt för spänning och obehag.

2/5

Lika som bär #215

Gobo & Curre Sandgren i Krymplings/Coca Carola

Filmrecension: Underworld - Blood wars

Underworld: Blood wars

Underworldserien har en del hardcorefans men tillhör du inte dem finns egentligen ingen anledning att se denna femte rulle i filmserien. Det är en tunn och fånig historia om det eviga kriget mellan vampyrer och varulvar. Klaner, blodslinjer och rättmätiga arvingar till tronen. Intriger och svek. Allt filmat i ett konstant mörker och med irriterande usla effekter. Den stressiga klippningen gör inte heller filmen enklare att stå ut med.
Handlingen, i den mån man kan kalla det en handling, går ut på att det pågår inre stridigheter bland vampyrerna. Samtidigt har varulvarna fått en ny farlig ledare och då måste vampyrerna kalla in Selene, som vanligtvis är persona non grata, för att rädda situationen. Sen följer en massa tråkiga actionscener och sen är det slut för denna gång. Som tv-serie om natten på någon av lågstatuskanalerna hade det kanske funkat, men som långfilm håller "underworld: Blood wars" inte måttet. I en lättglömd biroll ser vi svenske Peter Andersson, men roligare än så blir det tyvärr inte.

1/5

Krogkrönika

Ge mig nåt annat än burgare och caesar

Uteserveringarna har börjat öppna, och det är såklart trevligt. Men man önskar att det fanns mer än bara hamburgare och caesarsallad på de likriktade menyerna.

Under sommarhalvåret lever stadskärnan upp med uteserveringar som fyller gator och torg. Det har blivit ett svenskt folknöje att gå ut och ta en öl och träffa vänner. Många kan säkert skriva under på att det finns få saker som är trevligare än att ge sig ut på stan en skön sommarkväll för att njuta av en härlig dryck och en bit mat i goda vänners lag. Nu är uteserveringarnas tid äntligen här igen med ett halvår av klirrande ölglas i solskenet. Allt borde således vara frid och fröjd - om det inte vore för de torftiga menyerna.

För hur trevligt det än är att sitta på en uteservering så går man knappast dit för den kulinariska upplevelsen. Ska man vara ärlig så är faktiskt matutbudet generellt rätt uselt, men framförallt är det fruktansvärt fantasilöst och likriktat. Även restauranger som i vanliga fall håller bra klass tycks tappa alla ambitioner när de sätter ihop sina sommarmenyer.

Jag har stor förståelse för att krogarna vill ha enkla och lättarbetade menyer som funkar när man har välfyllda uteserveringar. Det ska även vara rätter som känns lite "somriga" och helst är hyfsat billiga, man sitter knappast på en uteservering och äter en sjurätters avsmakningsmeny med tillhörande dryckespaket. Men detta betyder inte att alla restauranger måste vara så trista att de satsar på exakt samma rätter. Framförallt är det två inslag som återfinns på varje sommarmeny i hela staden, och det är hamburgare och caesarsallad.

Jag tror dessa sommarmenyernas Bill & Bull återfinns på samtliga krogmenyer under uteserveringssäsongen, oftast med någon laxrätt som kompletterande inslag. Jag äter gärna en god hamburgertallrik eller en fin caesarsallad, och anledningen till att de finns på menyn är såklart för att gästerna beställer det, men det är å andra sidan inte så konstigt eftersom det inte finns så mycket annat att välja på.

En krog med nyss nämnda meny utstrålar i mitt tycke slapphet och uppgivenhet. Det känns som att kocken inte orkar anstränga sig och saknar ambition. Jag är övertygad om att en del gäster helt struntar i att äta just för att menyerna är så fantasilösa, det har jag själv gjort vid flera tillfällen. Denna sommar hoppas jag att fler krogar vågar skilja sig från mängden och satsa på något annat än hamburgare och caesarsallad, då kan de räkna med mig, och förmodligen många fler, som matgäst.

Söndagsintervjun: Gaphals

Gaphals blev årets pristagare av Nyponet

 

De släpper skivor och anordnar konserter. När Lasse Winnerbäcks pris Nyponet delades ut för andra året gick det till Kaj Sivervik och Patrik Lindecrantz på Gaphals och City to city.

 

- Vi fick reda på detta redan i januari och det var en känsla av lättnad som kom över mig. Eftersom mycket av för- och eftersnacket redan första året inkluderade oss kändes det skönt att veta om allt i god tid och kunna förbereda sig, säger Kaj Sivervik som dock inte tror att priset kommer att påverka deras verksamhet särskilt mycket.

- Vi kommer fortsätta att arbeta långsiktigt på att bygga Linköping och Östergötland som kulturregion. Däremot så hoppas jag att näringslivet, kommunen och regionen tar ett par minuter och tänker på hur det arbetet vi gör påverkar både fritids- och kulturlivet i Östergötland och även det enorma arbete vi gör tillsammans med de andra kulturaktörerna för att hålla centrumet levande och staden fylld av människor. Jag hoppas att flera skall värdesätta och vara öppna för att samarbeta med oss här i framtiden.

 

Vad är drivkraften som gör att ni fortsätter år efter år? 

- Det finns inget alternativ till att inte göra detta. Vi vill ha ett bra kulturliv och en levande stad och region, och kommer inte vara nöjda förrän det finns flera kulturaktiviteter att göra varje dag. Vi vill visa att det finns en möjlighet att förändra samhället till det bättre istället för att bara gnälla. Att ändra på kulturlivet på en liten ort som Linköping är något litet och lätt, men om alla tänkte som oss så skulle vi inte behöva ha krig på jorden. Allt börjar med att förändra saker i sin egen vardag.

 

Vad behöver göras för att Linköpings kulturliv ska bli ännu bättre? 

- Näringslivet och kommunen måste inse vilken viktig motor kulturen är för staden och regionen. Kultur är mötet mellan människor, det är genom kulturen vi kan definiera vilka vi är som Linköpingsbor. Om kommunen och näringslivet ännu mer börjar samverka med kulturlivet i Linköping kommer vi öka attraktionskraften, skapa fler arbetstillfällen samt behålla fler av alla dom studenter vi utbildar i stan.

 

Vilka tycker du ska tilldelas Nyponet nästa år?

- Jag tror och hoppas på att Ben Kersley på LKPG Ha Ha uppmärksammas för det han gör. Han har byggt upp stand up comedyn i Linköping och skapat ett utrymme för humor här i stan. Och det är inte det lättaste i en konservativ tjänstemannastad.


SOF 2017


Om

Min profilbild

tobi

Mejla till: Tobi_Katoy@hotmail.com

RSS 2.0