Tv-krönika

Sju förbjudna ord
Undrar ni varför det ibland piper till under intervjuer i ”Jay Leno” eller andra amerikanska tv-program? Allt är komikern George Carlings fel.
På sin skiva ”Class clown” från 1972 listade han i en monolog sju ord som inte ”får” sägas i tv. Året efter gjorde han ett liknande nummer som sändes i radiokanalen WBAI. Klagomål till FCC (USA:s motsvarighet till Post- och telestyrelsen) ledde så småningom till ett beslut i Högsta Domstolen att de sju orden inte fick yttras i rikstäckande radio- och tv-program. Bryter tv-bolagen mot beslutet väntar dryga böter och tanken bakom är att skydda barnen mot ”oanständighet”.
De sju orden är: shit, piss, fuck, cunt, motherfucker, cocksucker och tits.
Man kan tycka att det borde finnas fulare ord än shit, piss och tits, men anledningen till att ord som exempelvis ass och cock inte står med på listan är att de har flera betydelser.
Lagen som kom 1978 gäller inte kabel-, satellit- och pay-per-view-tv - främst för att det ses som beställda tjänster – vilket exempelvis ”Deadwood” måste jubla över. Programmet måste ha världsrekord i att säga ”fuck”.
Mästaren på att tänja på reglerna har annars ”South Park” varit genom att låta personer stamma eller tala med accent så att det låter som något av de förbjudna orden sägs.
Så går det till i ”the land of the free”.
 
RÖST SOM BORDE FÖRBJUDAS: Andreas Degerhammars (Filmkrönikan, SVT)
PERSON SOM BARA MÅSTE FÖRBJUDAS: Elin Ek (Folkvald, SVT)
 
Trackback
RSS 2.0