tobi

Jag vet inte hur det gick till, eller när det började. Jag såg det aldrig komma förrän jag var fast. Men nu kan det avslöjas – jag är en coverfantast.

Det var låtar som Anne-Lie Rydés ”Deidres samba”, Perssons Packs ”Brooklandsvägen” och Toms Tivolis ”Brännvin i mitt krus” som fick in mig på det rätta spåret. Sen dess har det bara fortsatt: ”Oh Susie” med This Perfect Day, ”Japanese Boy” med Psychotic Youth och ”Rainy day in Soho” med Nick Cave.

Senaste året har det varit låtar som Whams ”Last Christmas” med Le Sport & Montt Mardie, Eddie Meduzas ”Hakan” med Bäddsoffan Brinner och Ray Davies ”Better things” med Fountains of Wayne som lindrat cover-begäret.

Riktigt bra blir covern oftast när den uppstår i en krock mellan två tydliga stilar. Som när Imperiet gjorde en mörk vansinnes-variant av Cornelis visa ”Personliga Persson”, eller när Marit Bergman gjorde skränig indierock av souldivan Mary J Bliges ”Real love”.

Men allra viktigast är att det finns en kärlek och en trovärdighet bakom covern. När Britney Spears stönar sig genom ”I love rock´n´roll” avslöjar hon tydligt att hon inte har en aning om vad Joan Jett är för person.

Riktigt vidrig är också Scooter som på nya plattan snor ”Walking in Memphis” men ändrar texten till ”I´m raving, I´m raving”. Och på Peter Jöback nya dubbelsamling sjunger han ”Always on my mind” så blekt och själlöst att man ryser av obehag.

Lyckligtvis har det kommit en hel del bra covers på senare tid också. Atomic Swing har snott tillbaka några av de låtar de gett till andra artister, Magnus Uggla tolkar Karl Gerhard, West End Girls hyllar Pet Shop Boys och ”American V” med Johnny Cash har släppts.

Den största överraskningen står dock Caroline af Ugglas för, som på ett fullständigt lysande sätt har översatt och spelat in några av Janis Joplins sånger.

Musiken finns snart på en fildelningssida nära dig – missa den inte. Du hittar inga bättre covers.