tobi

Som med allting annat är det inte företeelsen i sig, utan fansen som är värst. Analyserar jag mig själv inser jag exempelvis att mitt stora agg mot Lars Winnerbäck inte till största delen beror på honom själv utan på hans överentusiastiska och okritiska fans. Samma sak är det med fotboll. I VM-tider kan den mest inbitne sportfantast bli trött redan innan turneringen dragit igång.

Fotbollsfans framstår ju som lite dummare än fans till andra sporter. Du ser sällan ansiktsmålad bandypublik eller folk på tennis med ölburkskepsar och uppblåsbara jättehänder. Och jag tvivlar på att det blir några huliganupplopp under friidrotts-EM i Göteborg i augusti. Bland fotbollsfantaster är dock David Puddy i ”Seinfeld” den stora förebilden.

Å andra sidan kanske man inte ska blanda ihop huliganer med fotbollsfans. Att det rör sig om två olika grupper avslöjas inte minst genom klädstilen. Där huliganer klär sig i dyra, franska märkeskläder går fotbollsfans runt i bar överkropp, blågula beppehattar och vikingahjälmar.

Skilj också mellan fotbollsintresserade och idrottsintresserade. Fotbollsfans struntar i den mesta idrotten förutom just fotboll. Och inskränkthet är aldrig något smickrande drag.

Trots alla landets fotbollsfanatiker kommer jag ändå se Sverige möta Trinidad & Tobago i dag.

FRÅGA: Hur kan skivbolaget Warner välja att inte släppa Dapony Bros ”Jobba hem” – den bästa fotbolls-låt som någonsin gjort?