Konsert: Suburban Kids with biblical names
Herrgårn, Linköping. 15/12
Det måste handla om identifikation. Att landets popskribenter känner att det lika gärna skulle kunna vara de själva som stod där på scenen.
Annars har jag inget svar. För de sanslösa hyllningarna av Suburban kids with biblical names står ju inte i rimlig proportion till kvaliteten.
Därmed inte sagt att Haningegruppen är dålig, tvärtom. Den aviga popen och bababa-körerna på debuten ”#3” har en rejäl dos charm och ett par låtar som är riktigt coola.
På Herrgåns scen är duon förstärkt med fyra musiker som plockar fram både maracas, trumpet och koskälla, och öppnar friskt med att riva av både ”Funeral face” (med långt intro) och ”Loop duplicate my heart” redan i början. Det låter sisådär. Texter tappas bort och bandet gör ett osäkert intryck. Men hiten ”Rent a wreck” sitter tajt och får igång publiken.
Även nördpop gör sig bäst om den framförs med skärpa.