tobi

--Skönt att det finns hundra personer som inte är hemma och ser melodifestivalen, säger Lars Demian när han slår sig ner bakom elpianot på scenen på Lokal.

Själv är han väl så långt från glitterklänningar och nakenkupper man kan komma. Hans sånger tar oss med några trappsteg ner på samhällsstegen, till de fattiga och slagna, de druckna och ensamma. Han ger kängor åt nyliberalismen och monarkin med ett mustigt språk och stor portion humor.

Under lördagens spelning struntar Demian blankt i alla publikrop på fyllevisorna ”Alkohol” och ”Dagen efter igår”, och inte mig emot, de är ganska uttjatade vid det här laget.

Istället väljer den halländske vissångaren att prova lite nya låtar. ”Den glade polisaspiranten” är en nidvisa om poliser och ”Tänk om jag fick skriva i Expressen” tar upp allt tramsigt skvaller som kvällspressen numera ägnar sig åt. ”Välkommen hit” (om Sveriges inhumana invandrarpolitik) och ”Vore kanske bättre att vara bög” tillhör också hans nyare alster.

Överhuvudtaget satsar Demian på en låtlista som kräver publikens uppmärksamhet. Fem av låtarna är hämtade från den senaste skivan ”Sjung hej allihopa” och han spelar finstämda nummer som ”Fyllot & Miss World” och ”På den andra sidan”.

Eftersom det är en intim lokal och ganska tidigt på kvällen funkar det. Berusningsgraden och sorlet ligger fortfarande på en låg nivå.

Men han skippar inte publikfavoriterna helt. Mot slutet kommer pessimistvisan ”Man får vara glad att man inte är död” och den tragikomiska ”H&M” om fotomodellen Linda som kunde ”suga som en karl” innan hon fick skallen bortskjuten, innan ”Pank” avslutar och ”Stiernan & karriären” kommer som extranummer.