tobi

Några skivrecensioner ( tyvärr bara skitplattor, okej Andreas Mattsson funkar väl...).

Betyg: 1
Anna + Idde: Vägar hem

Amigo

 

När Anna Stadling och Idde Schultz spelar in egna versioner av sina favoritlåtar kan man inte klaga på låtvalet.

 

Här finns bland annat Perssons Packs ”Bröllopsdag”, Jakob Hellmans ”Vägar hem”, Docenternas ”Sjunde himlen”, Reeperbahns ”Små druvor” och Toni Holgerssons ”Blå andetag”.

 

Därför känns det så trist att inte utförandet är bättre. Duon har tonsäkra men oerhört färglösa röster. Lika anemiska, för att inte säga supertråkiga, är arrangemangen och ljudbilden.

Inte i något fall tillför dessa coverversioner något till musikhistorien. Lyssna hellre på originalen.

Betyg: 1
Cue: Guide in blue

Ladybird

 

Storsäljande singeln ”Burning´” från 1997 verkar ha varit en ren lyckoträff för Cue (Niklas Hjulström). Det fanns ingen annan låt på debutalbumet som kom upp i samma klass och det finns ingen här på uppföljaren. Nu har han dessutom ingen tv-serie (då: ”Glappet”) som draghjälp.

 

Det skulle ha behövts, Cues Eagle-Eye Cherry-liknande vuxenpop känns nämligen fullkomligt ospännande. När jag nyligen såg Per Persson (Perssons Pack) uppträda sjöng han om ”sångare utan orsak”, artister som sjunger utan mål, mening och drivkraft. Han kan ha syftat på Cue.

Betyg: 2
Andreas Mattsson: The lawlessness of the ruling classes
Hybris

Andreas Mattsson kan hantverket, inte tu tal om annat. Men när den forne Popsicle-sångaren, efter Sweet Chariots och Vanessa and the O`s, släpper sin första skiva under eget namn sitter jag mest och gäspar. Artister som mognar utan att samtidigt utvecklas är bland det tråkigaste som finns.

 

Den lätt nasala rösten finns där, den mjuka gitarrpopen från post-”Not forever”-Popsicle också. Produktionen är slickad och kostymen välstruken.

 

Jag hade hoppats på något mer, att han skulle ta ut svängarna lite när han inte behöver bry sig om att sikta mot reklamradion med Brolle Jr. Kan det här verkligen vara skivan som Mattsson gått i sex år och drömt om?