tobi

Betyg: 3
Boys: In Loch Ness
Smashing Time

Nix, Boys är trots namnet inget smörigt pojkband. Denna kvartett är Göteborgs främsta företrädare för den lätt homoerotiska machopop där Morrissey är Gud.

 

Elvisfrisyrerna, den brittiskklingande sången och rockabillysvänget sitter som det ska, låtarna är okej men inte riktigt i klass med attityden.

Betyg: 4
Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard: Ett bedårande barn av sin tid

Cupol/ Sony BMG

 

Det här är skivan som Magnus Uggla varit på väg mot hela tiden.

 

Från skivan Livets Teater, punkversionen av ”Jazzgossen” på ”Vad ska man ta livet av sig för…”, dragversionen av ”En Katt bland hermelinerna” i tv-programmet ”Jacobs stege”, senare års krogshower med låtar som ”Kompositören” och ”Vinkännaren” och framförallt alla intervjuer genom åren där han nämnt Karl Gerhard som förebild.

 

Karl Gerhard är en av våra största nöjesprofiler med tusentals kupletter, mängder av skivor och revyer. Och jämför man Ugglas och Gerhards konstnärskap märker man att likheterna är slående. Det är samma namedroppning och samtidsreferenser, samma angrepp på kändisar, skvallerpress och ytligheten runt Stureplan, samma språkliga snirkligheter, eleganta ordval och avancerade låtarrangemang.

 

Uggla tar sig an Gerhards kupletter med äkta kärlek, lysande medmusiker och helrätt attityd. Han gör rättvisa åt Gerhards rappa, träffsäkra och roliga texter, och får 80 år gamla låtar att låta oförskämt fräscha.

 

Mest gör Uggla skivan för sitt eget höga nöjes skull, men han gör också en kulturgärning av rang som blåser nytt liv i Karl Gerhards geniala sånger.

Betyg:4
Montt Mardie: Drama

Hybris

 

Värmdökillen David Pagmar har gjort en av årets bästa skivor där popmelodier byggda av trånad kryddas av telefonröster och falsettsång. Sockersöt pop nånstans mellan Wham och The Thrills skrev jag efter konserten på Herrgårn, lägg till det en gnutta soul och lite självömkan och du har hans debutalbum.

 

Man kan ana en fäbless för highschoolproblematik som dejter och avslutningsbalar i texterna. Montt Mardie är med andra ord en våt dröm för alla längtande, ensamma poppojkar där ute som söker identifikation. Och ett antal popflickor som söker en snäll poppojke att förälska sig i.

 

Ändå känns ”Drama”, trots det höga betyget, som lite av en besvikelse efter de två fantastiska

låtarna på singeln ”Highschool drama”. Men jag gillar soulstompet i ”New York” och The Tough Alliance-lånet ”Babylon”, Pagmars känsliga röst och 80-talsvibbarna i ”Prom night”. Så det kanske är synd att klaga.


Betyg:3
Sandy Mouche: And poems for the unborn
Magpie/ Playground

Tjejen som sjunger på Gessles “Son of a plumber”-skiva heter Helena Josefsson och har ett eget band som heter Sandy Mouche. Där sjunger hon vacker mjukpop nånstans mellan pianobar och topplista. Sången är både på franska och engelska. Ibland önskar jag mer hetta  och udd, men som helhet är gruppens andra album en njutfull upplevelse med somriga inledningen ”Une histoire” och  vackra balladen ”Spiderweb suit” som toppar.