Tre skivor

På skiva / Permalink / 0
Betyg: 3

Firefox AK: Madame, madame!
Razzia
 
På scen är Andrea Kellerman en cool popprinsessa från ”Bladerunner”, omöjlig att titta bort från.
 
På skiva försvinner lite av det suggestiva och magnetiska. Intrycket av den lilla flickan med den stora gitarren som vill att vi ska dansa medan jorden går under utanför, förvandlas till rätt ordinär elektronisk pop.
 
Fortfarande är Firefox AK bättre än en hel del annat i genren, och en låt som ”Habibi” är rätt smittande, men Andreas coolhet är större än hennes musik, och det låter sig inte fångas på en platt skiva aluminium.

Betyg: 4
Lasse Lindh: Lasse Lindh
Groover Recordings
Det borde finnas en jättepublik för Härnösandssångaren: den popsmarta delen av Gesslepubliken, olyckliga tonåringar, Winnerbäcksfans som vill söka sig vidare och popkonnässörer i allmänhet.
 
Ändå är Lasse Lindhs längtande pop, såriga texter och tunna röst okänd för de flesta.
 
På hans andra svenskspråkiga skiva finns mängder av snygga refränger som förtjänar bättre. Som de charmiga singlarna ”Svenska hjärtan” och ”Sommarens sista smak”, eller drivande ”Du kommer aldrig mer vara ensam”. Och den som inte drabbas av ”Satan vad ont det gör” och ”Radion spelar aldrig våran sång” måste ha ett hårt skal runt sitt hjärta, ett som aldrig varken släpper in eller ut någonting.


Betyg: 3
The Legends: Public Radio
Labrador

Platsen var markerad med ett kryss och The Legends började gräva. Under åren i marken hade 60-talspopen de fann reagerat med omgivningen. Musiken hade jäst och förvandlats. Handklappen, körerna och tamburinerna var visserligen desamma, men sången hade blivit distad, gitarrerna skränigare och popen hade tagit skepnad av modern indie.

När man nästan två år senare åter är ute med spadarna har någon fifflat med kartan och man får istället upp depprock från det tidiga 80-talet. ”Something good” är exempelvis The Cure rakt av. Svårmod och mörker har till stor del ersatt hårband och gnistrande solkatter. De tre körtjejerna är borta, ja hela niomannabandet förresten, numera sköter Johan Angergård hela ruljansen själv.
Inte för att förändringen gör så mycket, The Legends är fortfarande ett charmant och stundtals briljant band. Särskilt singeln “He knows the sun” är förtjusande, med en poprefräng förklädd till smekning.

Till top