Två tv-krönikor
Min före detta kollega Torbjörn Nilsson förklarade storheten hos tv-serien ”Oz” rätt bra. Han beskrev det som ett grekiskt drama som råkar utspela sig i fängelsemiljö. En klockren analys, för ”Oz” är ju så mycket mer än bara en ordinär tv-serie.
Serien har visats ett antal gånger i TV3 och ZTV, och nu kör man ett varv till, sent på natten måndag till torsdag i trean.
Det är tre år sedan ”Oz” slutade produceras, men det är först nu man börjar märka seriens verkliga betydelse. Plötsligt vimlar det av före detta ”Oz”-skådisar i både film och på tv.
De flesta skådespelarna var okända när ”Oz” började 1997, nu är de nästa generation stjärnor.
Christopher ”Keller” Meloni kan ses i ”Scrubs” och ”Law and Order”. Eamonn ”Said” Walker är med i ”Cityakuten” och nya filmen ”Lord of war”. Harold ”Augustus Hill” Perrineau medverkar i ”Lost” och Matrix-filmerna. Adewale “Adebisi” Akinnuoye-Agbaje är med i “Lost” och nya rullen “Get rich or die trying”.
Och Edie Falco är ju som ni vet stenhård gangsterhustru i “Sopranos”.
”Oz” var HBO:s första följetong, och visade att kvalitet och framgång mycket väl kan gå hand i hand. Utan ”Oz” är det inte säkert att vi hade haft serier som ”Deadwood”, ”Six feet under”, ”Rome” och ”Sopranos” idag.
IN MED: Bosse Parnevik
UT MED: Martin Timell
MER OZ: “Beacher” och “Howell” är med i femmans “Wanted”, “Schillinger” hittas i “Spiderman”-filmerna, ”Shirley Bellinger” är krimmare i ”Law & Order”.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Melodifestivalen liknar mer och mer en freakshow. I lördagens program fick vi se en tysk snuskgubbe i läderställ, en vandrande lappkåta och ett gäng skitiga bonnläppar från amerikanska södern.
I tidigare deltävlingar har bland annat en tvåbent zebra, en samling övervintrade spandexfantaster och ett gubb-Hives med storbågade glasögon uppträtt.
Lägg därtill den tyska enmansorkestern med det 90-talsironiska namnet Jürgen Klinsmann och du har en samling människor som skulle räcka till en svensk lokalavdelning för Ripley´s ”Believe it or not”.
Äkta schlagerlåtar är det sämre ställt med. Och om man nu ska bredda musikurvalet och satsa på hip hop, hårdrock, soul och andra stilar än det traditionella, varför då anlita D-laget av svenska artister? Vore det inte bättre att plocka in eliten? Det är ju inte så att vi lider brist på bra artister i Sverige.
Till nästa år vill jag se Timbuktu, The (International) Noise Conspiracy, Montt Mardie, Ane Brun, Alf, Lasse Lindh, El Perro del Mar och Kristian Anttila i Melodifestivalen.
I annat fall ska Christer Björkman hålla tyst med pratet om ”det bästa inom varje genre”.
ERKÄNNANDE: Produktionen är sopig, budskapet övertydligt och innehållet moraliskt tveksamt. Ändå fastnar jag ofta framför ”World´s wildest police videos” (ZTV).
IN MED: Ylva Hidmark
UT MED: 90-talskillar med dreads. Det är 2006 nu.