Ny skiva: Marit Bergman

På skiva / Permalink / 1
Ny skiva: Marit Bergman

Betyg: 3

 Marit Bergman
”I think it´s a rainbow”
Sony BMG

 Förälskelsen var direkt och intensiv. Jag kramade debutalbumet och ”From now on”-EP:n så hårt att när singeln ”Adios Amigos” tonat ut fanns det inte mer känslor kvar. Det tog slut, Marit och jag gick skilda vägar. Men kanske är vi nu på väg att hitta tillbaka till varandra.

Hennes nya skiva, den tredje, känns som den regnbåge den är uppkallad efter. Skivan har spelats in under en lång tid, på flera olika platser och känns ganska osammanhållen. Det stora gemensamma draget är att Marit låter vuxnare, mognare, seriösare…ja, tantigare helt enkelt. Nu vill hon bli tagen på allvar. Hon sjunger fantastiskt, har jobbat hårt med låtarrangemangen och verkar snegla några decennier bakåt. Hon är inte längre någon sprallig indie-tjej med fet ögonskugga, hon är Lill Lindfors för 00-talet. Fast på engelska.

Skivan öppnar rätt segt innan ”Mama, I remember you now” och ”Green light” kommer med maffig Phil Spector-pop. Problemet är att 60-talspastischerna låter bra för att de låter motown, med tamburin och pukor, snarare än att de låter Marit. Då känns starka avslutningslåten ”Forever doesn´t live here anymore” mer genuint Bergmansk.

Hela plattan låter rasande tjusig, men det är inte samma Marit som fick mig så lyrisk över debuten att jag gav den högsta betyg. Dagens Marit har växlat popattack mot perfektionism. Det är inte lika chamigt, men jag imponeras av det snygga hantverket.

Till top