Popkrönika

kultur / Permalink / 0
Fildelningsdebatt 2.0 

Debatten om nerladdning kom av sig rätt rejält. När skivbolag och politiker väl hade vaknat var diskussionen redan förbi stadiet kring det olagliga/ omoraliska med fildelning.

Att stjäla låtar utan att betala artisten är självklart fel, men idag är det ingen som längre tror på att det går att stoppa. Vill vi ha digital musik får vi också acceptera att den sprids utan nån som helst hänsyn till upphovsrätt.

 

Men debatten har inte dött, den har bara ändrat inriktning. Skivbolagen fortsätter att prova nya metoder för att stoppa kopieringen (det senaste verkar vara att dela upp varje låt i cirka tio spår, vilket gör det till ett helvete att bränna av en platta), men frågan är om dom behöver det, för det känns som att den fysiska plattan håller på att få en renässans.

 

För trots allt är det roligare med en fysisk produkt med omslag och texthäfte än en anonym Windows Mediaplayer-klutt på dataskärmen.  Och som presentationsmaterial till media är fortfarande CD:n i en klass för sig.

I decemernumret av musiktidningen Groove anades CD-revivalen på flera ställen.

Hur ger man bort en mp3-fil i present, undrade en skribent.

En annan öppnade sin krönika med raden "Jag har tröttnat på min iPod", och radar upp en massa skäl till varför. Bland annat handlade det om att man med mp3:or oftast missar en plattas "utfyllnadslåtar", de där som kan vara lite anonyma till en början men växer med tiden. Men också om att ljudkvalitén är så mycket sämre.

Det senare är även en tredje skribent inne på lite längre bak i tidningen. Han undrar varför vi nöjer oss med att lyssna på sönderkomprimerade ljudfiler när det faktiskt finns musik som låter BRA.

I senaste numret av musiktidningen Sonic är Håkan Steen inne på samma tema och efterlyser skivor som verkligen PRODUCERATS.

 

Men "Allt, nu, gratis"-generationen kanske inte har samma krav. De tittar hellre på långfilm med hack och störningar på sin lilla dataskärm än på en stor bioduk i en skön fåtölj med THX-ljud. För dem är musik inte på liv och död utan har reducerats till en ringsignal på mobilen, en tamagotchi för 00-talet.

 Jag håller absolut inte med den ljudfirma som har "Bad sound kills good music" som slogan. Jag går snarare på Phil Spectors linje. Han testade alltid sina låtar i bilstereon och små bärbara radioapparater. Funkade låten även då visste han att det skulle bli en hit, för en bra poplåt går igenom vilken produktion och ljudåtergivning som helst, menade han.Men är det verkligen värt att lyssna på trippelkomprimerade ljudfiler bara för att dom är gratis, snarare än att betala en liten slant och få hög kvalité? Kanske är bandet Bloc Party en lösning på spåren när de i en intervju säger att allt promotionmaterial skall vara på vinyl. Varför inte gå ännu längre och helt återgå till vinylskivor? Men så läser jag att det finns en ny maskin som bränner över dina gamla vinylplattor till CD och så sprack det med. 
"Information wants to be free" - det visste man redan inom 80-talets videokonst.
Till top