Rösta på Lustans Lakejer ikväll!
Mannen av skugga är tillbaka!
Den 10/2 deltar Lustans Lakejer med låten ”Allt som vi en gång trodde på” i den andra deltävlingen av Melodifestivalen i Göteborg. Jag har nog aldrig drabbats av en större inre konflikt.
Det känns som att jag har ett fyrspann hästar i varje arm som drar min kropp åt varsitt håll.
Jag vill jubla för att min hjälte är tillbaka i rampljuset där han hör hemma. Och jag vill gråta för att sammanhanget är så fel.
I min bok är Johan Kinde den största. Redan som 16-åring skrev han texter där man kan välja ut en slumpmässig rad och använda som livsvisdom. Lustans Lakejers självbetitlade debutplatta från 1981 är en klassiker och ett av de bästa och viktigaste svenska albumen genom tiderna. Personligen tycker jag även att singeln ”Skuggan av ett tvivel” är världens bästa låt.
Det finns ingen annan sång jag lika ofta haft som sista-låt innan jag går ut, ingen som tröstat mig lika mycket när jag känt mig eländig, ingen jag analyserat lika ingående och ingen som bättre skulle kunna vara soundtrack till mitt liv."En gång trodde jag på sanning, en gång trodde jag på ära, trodde du och jag var vänner, trodde du och jag var kära" sjunger en 17-årig Johan Kinde, klädsamt brådmogen och dramatisk, och visar att livsleda och desperation är som vackrast ju tidigare den infinner sig.Upprepningar i sångtexter är alltid ett snyggt grepp, konstpausar med inandning likaså, och Kinde lyckas till och med rimma "hjärta" med "smärta" och få det till storslagen poesi.Tycker man melodislingan låter bekant kan det bero på att den dök upp i ledmotivet för "Twin Peaks" tio år efter denna singel."Skuggan av ett tvivel" förvirrar lyssnaren. Drivet i musiken gör låten till en majestätisk, livshyllande fanfar, men de mörka undertonerna och texten om oförlåtligt svek och döden som en skrämmande befriare är allt annat än lyckliga. När den 5:e Lustans-skivan ”Lustavision” släpptes 1984 kändes Kinde som en gammal räv som varit med hur länge som helst och gått från dyster postpunk, via agentpop till den USA-souliga musiken här - och då var han ändå bara 21 (!) år och hade precis flyttat hemifrån.Har någon annan svensk artist varit i närheten av att skapa så mycket högklassig pop-historia vid så unga år?
Vid 26 års ålder hade han hunnit med att släppa ytterligare en Lustans-skiva, några singlar, varit borta i tre år och gjort storstilad comeback med de två soloalbumen ”Lögner” och ”Valona”. Efter det hade Kinde inget mer att bevisa och drog sig tillbaka.
Han höll sig i skuggan till 1999 och det magnifika albumet ”Åkersberga”, kanske Lustans Lakejers allra bästa skiva. Åtta år senare är det dags för nästa comeback och hårdlansering med Melodifestival, samlingsalbum, ny hemsida, återutgivning av de gamla albumen och turné.
Man får bara hoppas att Johan Kinde och hans lakejer inte förlorat ”allt dom en gång trodde på”.
Ledsen att säga detta Tobbe. - De var värdelösa! De skulle ha slutat på 80-talet.