tobi

Sällan smakar en kaffe lika gott som vårens första ute-kopp. Sällan är det godare att dricka en pilsner än i vårens första värmande solstrålar.

Som inte alltid är så varma. Aprilvädret är lynnigt. Precis som Stefan Sundström sjunger i Sabinas Sjätte Sång: "man ser att solen den lyser, man tar av sig och fryser och klär på sig igen".

Från mitten av april har stadens etablissemang slagit upp sina uteserveringar. Vill man vara säker på ett stabilare väder ska man dock vänta några veckor till.

Många menar att försommaren, eller tiden "mellan hägg och syrén", är årets bästa tid. Nordisk Familjebok beskriver perioden målande och poetiskt:

"Några få ljumma majnätter och varma dagar är nog, och liksom genom ett trollslag står häggens svällande och doftande blomsterskrud färdig, frigjord från vinterknopparnas fängsel, ett mästerverk av naturens slösaktiga alstringskraft, ty ingen skönare brudslöja kan den unga Flora ikläda sig vid vårsolens möte."

Uttrycket "mellan hägg och syrén" sägs komma från den tid då skomakargesäller enligt skråbestämmelserna gav sig ut på vandring varpå skomakerierna fick stänga under just denna korta vårperiod.

Det finns många smultronställen bland Linköpings uteserveringar. En favorit är exempelvis våfflor och Ivar Jonssons Orkester en solig dag i trädgården på Åbacka Café. Kvällssolen på krogarna på Nya Tanneforsvägen är inte heller helt fel. Vill man se mer folk är en iskall pilsner på 55:an ett bra alternativ. Men den mest eftertraktade platsen bland stadens uteserveringar är nog borden precis bredvid entrén till Stora Hotellet. Där är temperaturen alltid några grader högre.