På skiva: Montt Mardié
Montt Mardié
"Clocks/ Pretender"
Hybris
Vid 23 år ålder måste David Pagmar, alias Montt Mardié, redan placeras bredvid de stora namnen inom svenskt musikliv.
Det är nästan löjligt hur begåvad han är och vilka storslagna planer han har - och genomför.
Efter några fantastiska popsinglar, en supercover på Whams "Last Christmas" ihop med Le Sport, ett falsett- och soulfyllt debutalbum och en dunder-EP slår han till med en dubbelskiva där CD 1 är en pampig och dramatisk skiva inspelad med storband.
"Clocks", som den heter, är redan nu en svensk klassiker. Jag vet inte vad man ska jämföra med, Sverige har ingen tradition av denna sorts croonermusik. Montt Mardié rör sig obehindrat och självsäkert mellan dansgolv och orkesterdike. I "1969" mixer han dem båda och gör det fantastiskt snyggt (lyssna på det fräcka stråkintrot).
Han har redan skrivit den perfekta poplåten ("Highschool Drama") och för att ytterligare betona det är den med här också, fast med annat namn ("Birthday Boy (Drama)"), annan text och ett annat, mer pampigt arrangemang,
Och det här är bara början. Gud vet vad som kommer framöver. Det ska bli oerhört spännande att följa Montt Mardié i framtiden.
CD nummer två är en duettskiva med namn som Jens Lekman, Andreas Mattsson och Hello Saferide. Den är mer nedtonad och känns inte heller lika vass. Bäst är de mer dansanta inslagen, som Pet Shop Boys/ "Neverending story"-doftande "Metropolis" med Fredrik Hellström från Le Sport och "Science"-EP-bekantingen "My Girlfriend Is In The Grand Prix Finals" ihop med Mr. Suitcase. Samt den svängiga falsett-festen med Deportees Peder Stenberg i "Daughters". Och så blir det sång på svenska med Vapnet i "När ni gett dom våld, ska vi ge dom kärlek".
Betyg: 4/5