Två skivor

På skiva / Permalink / 0

Album

Betyg: 7/10

 

Anders Elowsson: It used to feel so good

Marilyn Records

 

Det är lätt att avfärda en kille som Anders Elowsson innan man ens har hört honom. Det borde inte betyda något men har man ett -sonnamn blir man på grund av någon märklig ryggradsreflex omedelbart lite ointressantare. Ligger man på en brygga med en akustisk gitarr på omslaget får man finna sig i att betraktas som en känslig Winnerbäck-wannabe. Och är man dessutom sajnad av ett okänt bolag är det inte konstigt att folk tänker: jaså, ingen av dom stora ville ha honom.

Allt det där stämmer in på mig med. Men släpp era fördomar, för det finns faktiskt en hel del bra på unge herr Elowssons debut.

På bilderna är han klädd i kort skinnjacka, solglasögon och har en rejäl poplugg. Och det doftar ordentligt om 60-tal även om musiken. Skulle Mando Diao tappa en medlem vet jag en som gärna ställer upp, men framförallt verkar han ha inspirerats av Bob Dylan. Röstmässigt ligger han väldigt nära sin förebild.

Inledande "Main street" har en riktigt vass refräng. Men hela plattan är jämnbra. Det är coola hammondslingor, tuffa gitarrer och skön retrokänsla.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Album

6/10

 

Nada Surf: Lucky

City Slang

 

Vi börjar med några siffror:

 

3 är antalet medlemmar

3 är också antalet år sedan senaste plattan

4 februari var releasedatum för skivan.

5 album har gruppen släppt med denna skiva

6 av 10 blir betyget

11 låtar finns på skivan

12 år sedan debutskivan kom

16 år har gruppen funnits

 

Det är ungefär det intressantaste man kan säga om detta Brooklynband. Jag är förvånad att dom faktiskt kommer från New York och inte från mellanmjölkens land. För något mer "lagom" är svårt att hitta. Nada Surf lirar amerikansk pop som visserligen har kreddiga indieambitioner men som ändå känns helt ofarlig och mainstream. Det här är alternativmusik som morsan skulle kunna sitta och digga med till och säga: "Nämen, vilka trevliga pojkar".

Samtidigt är det fel att dissa en grupp bara för att den inte slänger ut tv-apparater från hotellrum och omdefinierar hela rockhistorien. Nada Surf ÄR visserligen trevliga, ofarliga grabbar, men musiken är trots allt ganska bra. Det finns klara kvalitéer och det hade behövts så lite för att det skulle bli en intressant platta. Men det är just det där "lite" som är så svårt att få till.

Till top