Musikkrönika (Nolltretton, oktober)


Alf Robertson är country in till märgen


Efter tre hjärtattacker och två strokes är den svenska countrykungen Alf Robertsson mer vital än någonsin. Under sommaren har han åkt till producenten Björn Olssons studio på Orust för att spela in sin nya platta.


Givetvis börjar man omedelbart att dra paralleller till de "American Recordings"-skivor som Johnny Cash på 90-talet började spela in tillsammans med Rick Rubin och som gav honom en ny skjuts i karriären på ålderns höst.

Jämförelsen haltar såklart en smula, den gamle Soundtrack of our Lives-medlemmen Björn Olsson är exempelvis inte samma demonproducent som Rick Rubin även om han producerat artister som Mando Diao och Håkan Hellström. Men på andra punkter känns kopplingen helt naturlig, för är det någon som är en svensk Johnny Cash så är det Alf Robertsson.


Historien om hans liv skulle bli en fantastisk film. Som 16-åring gick den unge Göteborgaren till sjöss och redan på första resan blev han slagen medvetslös av förstekocken. Han har sovit i trappuppgångar, suttit i fängelse i Paris och varit inskriven vid franska Främlingslegionen. 1969 kom det musikaliska genombrottet när låten "Riv inte vårt kvarter" från debutskivan "En liten fågel sjöng" tog sig in på Svensktoppen. Sedan dess har det blivit ytterligare sisådär 50 skivor.

- Jag har aldrig varit i den här branschen för stålarnas skull. Jag varit här för kärringarna, sa Alf i en Expressen-intervju 2001 och berättade att han gjort runt 4000 gratisspelningar på ålderdomshem och liknande genom åren.

- Om man kom till en mindre ort i Sverige och skulle spela på kvällen fanns det inget säkrare sätt att fixa fruntimmer än att spela lite på ålderdomshemmet på dagen. För kärringarna jobbade ju där. Då slapp man helvetet med att springa och jaga halv två på natten.


Sångrösten säger han har formats av "whiskey, cigaretter och ett antal kraschade förhållanden" och det där med att spotta i glaset har aldrig riktigt varit hans grej.

- Jag vet att jag har ett rykte om mig att vara en notorisk slarver och suput, men jag måste göra många besvikna genom att säga att den bilden inte riktigt stämmer. Visst har jag både tjänat och gjort av med miljontals kronor genom åren och i vissa fall kan man nog hålla med om att jag slarvat bort pengarna, men jag skulle aldrig ha orkat med mitt eget arbetstempo och inte kunnat vara så produktiv som jag varit om jag hade haft allvarliga problem. Visst har jag levt på gränsen ibland, men jag har haft turen att klara mig, sa Alf i en annan intervju för några år sedan.


Inte minst hade han tur hösten 1994. Efter en dubbelbokning tvingades han tacka nej till en spelning på Estonia. Nu blev det istället vännen Pierre Isaksson som fick giget och följde fartyget i djupet.

Och kanske krävs det ett liv så tufft som det Alf Robertson levt för att kunna sjunga låtar så trovärdigt som han gör. Hans texter är oftast extremt jordnära och handlar om finska hotellstäderskor, överkörda hundvalpar och om en man på sjukhus som undrar vem som ska ta hand om hans grisar medans han ligger där. Det finns ingen annan svensk artist som skulle kunna sjunga det med samma allvar och känsla. Björn Olsson hade fullkomligt rätt när han i en intervju kallade Alf Robertson "den störste".


Det ska bli oerhört spännande att höra deras kommande samarbete. Det talas även om att åka på turné när plattan är ute. Missa inte den, Sverige har aldrig haft en mer sann countrysångare än Alf Robertson.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0