tobi

Hello Saferide

"More modern shorts tories from Hello Saferide"

Razzia

Hello Saferides debutskiva från 2005 var en trevlig indiepoppig skiva, men egentligen mer gullig än bra. Sedan kom framgången med Säkert! och det verkar som att det har gett Annika Norlin ökad självförtroende, för Hello Saferides andra platta känns mycket tuffare, fräckare och mer självsäker än debuten. Till viss del beror det kanske på Andreas Mattsson coola produktion, för där den första skivan hade en ganska anonym ljudbild är denna platta verkligen rattad och styrd. Förutom snygga pianon vimlar det av annorlunda detaljer, som visksången i "2008", körer som på flera håll låter lite halvskevt eller när Norlin härmar vindsus i "Arjeplog".

Norlin fortsätter att berätta små historier i sina texter om allt från att förlora oskulden och om hur en tilltänkt dotter skulle vara till en story om två bröder från Lund. Men framförallt handlar det om bra låtar som vågar ta ut svängarna och ta andra vägar än de traditionella popstigarna. Och så har ju Annikas ett särskilt uttryck i sin kärva röst som känns jordnära och äkta.

4/5
--------------------------------------------------------------------------

Irya´s Playground

"Irya´s Playground"

Byker Wall/ Universal

Jag har nån skiva med folkmusikbandet Urga i skivhyllan som jag aldrig lyssnar på. Jag minns Cirkus Cirkör på Hultsfredsfestivalen för några år sedan. Och jag minns bandet The Gmeyner på en upplaga av Kalas-turnén. Bakom allt detta låg engelskan/Södertösen Irya Gmeyner och nu har hon ett nytt projekt på gång med kända arrangören Pange Öberg. Med på denna debutskiva hittar man också namn som Ebbot Lundberg, Martin Hederos, Conny Nimmersjö, Freddie Wadling, Fredrik Sandsten och Stefan Axelsén.

Fast det kvittar, för detta slutar ändå i totalt intetsägande loungerock. Kompetent framförd, stundtals lite experimentell, ofta stramt snygg men som helhet en enda lång gäspning. I ansträngningarna att låta elegant och cool borde man kanske också lagt ner lite energi på att skriva låtar som sätter sig. Musiken smeker visserligen öronen med sin oklanderliga produktion, men Irya Gmeyners musik skulle behöva något mer än bara proffsighet. Personlighet, till exempel.

2/5