tobi

Det är ett skitigt jobb men någon måste göra det

Det kan vara ett helsicke att vara musikskribent. Eller åtminstone väldigt irriterande.

Här skriver man upp en massa bra artister som Sambassadeur, Edith Backlund, Juvelen, Elmo och Irene, men vad har man för det? Folk köper ju ändå bara E.M.D, Takida och Markoolio.

Fanns det någon rättvisa i världen skulle artister som Johan Kinde, Niklas Frisk och Plura vara de som tjänar mest pengar på sin musik, men istället hittar man namn som Carola, Björn Skifs och Robert Wells i toppen på listan över landets dyraste artister.

Det verkar ta tid för allmänheten att vakna, det finns det många exempel på. Lasse Lindh släppte sin solodebut redan 1998 men sen tog det ytterligare sex plattor och ett decennium innan folk fick upp öronen i och med hans medverkan i årets Melodifestival. Ironiskt nog verkade han ha nått sin konstnärliga topp tre år tidigare med plattan "Lasse Lindh" och när chansen till genombrottet väl kom verkade han redan ha sagt det mesta han ville säga.

Ungefär likadant är det för Markus Krunegård. Han hade släppt fyra EP:s och tre album med Laakso samt en skiva med Hets (samtliga strålande) innan folket upptäckte honom med hans soloalbum från i våras. Visst kan man i efterhand söka sig bakåt och lyssna på de tidigare plattorna men jag tror man missar en dimension av musiken då. Vill man förstå artisten Krunegård och hans musik fullt ut tror jag man bör ha följt hans resa från start och framåt istället för tvärtom.

Ska man inte missa något gäller det att vara med från början. Att hela tiden börja i fel ända och söka sig bakåt gör att musiken blir nostalgisk redan innan man har hört den. Musik blir ändå nostalgisk till slut så då kan man väl åtminstone låta den vara ny, modern och en del av sin samtid först.

Ett annat exempel är Kent. Idag är det landets största rockband men det tog dem faktiskt sju år och åtta plattor att få en singeletta. Majoriteten av deras fans upptäckte bandet med albumet "Vapen & Ammunition", men då var de redan ett mainstreamband långt ifrån den trendsättande, übercoola och tidsdefinierande grupp som hypnotiserade musikkonnässörer på de tidiga plattorna.

Om några år är det förmodligen Kristian Anttila och Veronica Maggio som folk upptäcker. Men varför vänta? Köp deras skivor nu när de är som bäst istället för när de passerat sina bäst-före-datum.

Musikrecensenter har inte alltid rätt men man bör inte heller avfärda dem (oss) reflexmässigt. Tipset är att kolla vilka artister som hajpas, lyssna med öppna sinnen och sedan välja vilka band man vill fortsätta följa. Man missar så mycket om man inte är med från början.