tobi

En jul utan Onkel Kånkel

Det blir en annorlunda jul i år. En tråkigare, tommare och sorgligare.

Någonting saknas, något som är en lika viktig del av mina jular som paket, skinka och Karl Bertil Jonsson. I år är den första julen på 47 år som Onkel Kånkel inte är med oss längre.

Jag brukar alltid ta med mig tre julskivor när jag åker till mina föräldrar på julafton. Det är den klassiska Absolute Christmas och den något nyare ”Oh no…it´s christmas” från Razzia Records. Men dessa två agerar egentligen bara förkläde till den tredje skivan, som är den jag egentligen vill lyssna på om och om igen, nämligen Onkel Kånkels ”Gammeldags jul”.

Onkel Kånkels numera legendariska julskiva från 1994 är inte bara det absolut bästa julalbumet genom tiderna, det är faktiskt en av de bästa skivorna oavsett genre överhuvudtaget. Men som med allt som Onkel Kånkel gjort faller det inte alla i smaken, antingen förstår man grejen och då älskar man det eller också förstår man inte och…ja då hatar man det. För Onkel Kånkel var inte riktigt som andra band.

Bara en sån sak som bandmedlemmarnas namn. De hette Stomi-Bertil, Epilepsi-Kurt, Arne Tammer, CP-Sven och så Onkel Kånkel själv. Eller Håkan Florå som han egentligen hette.

Håkan Florå dog tidigare i höstas av en hjärtattack. Han bildade sitt Onkel Kånkel & his Kånkelbär redan 1979 och blev pionjärer inom den så kallade könsrocken där tabubelagda ämnen som avföring, pedofili, nazism och funktionshinder var ett viktigt inslag. Dom som lyssnat på Eddie Meduza, en annan gigant i genren, och tyckt att han var grov i munnen skulle förmodligen få hjärtsnörp av Onkel Kånkel. För den som kan sin rockhistoria kan man dra tydliga paralleller till GG Allin som brukade uppträda naken, kissa sig själv i munnen och utföra andra obsceniteter på scenen innan han dog av en heroinöverdos 1993. För några år sedan mötte jag faktiskt GG Allins gamla kompgitarrist i en bar på Filipinerna. Det var han som ägde baren och det blev många öl och många bisarra berättelser den kvällen.

Onkel Kånkel var inte riktigt lika morbida på scenen, delvis beroende på att bandet knappt gjorde några uppträdanden. 1993 såg jag dock Onkel Kånkel göra sin numera legendariska spelning på Hultsfredsfestivalen. Onkel själv öppnade konserten med att fråga publiken om dom hade onanerat den dagen, varpå 5000 personer skrek ett rungande "Jaaaaaa!!!!". Bandet hade även en utvecklingsstörd kille på scenen som berättade obegripliga vitsar mellan låtarna, något som bandet fick kritik för av de politiskt korrekta som menade att man drev med killen.

– Det där är skitsnack. Det var bland det roligaste som han har varit med om. Han är en jätterolig kille, sa Onkel Kånkel senare i en intervju i Aftonbladet.

För några år sedan gjorde bandet en miniturné och jag såg dom på finkulturens högborg Nalen av alla ställen. I kön till garderoben efteråt märkte jag plötsligt att killen bredvid mig i trängseln höll på med nåt märkligt, nämligen att utföra fellatio på sin manliga kompis - helt öppet bland allt folk. När han var klar sa kompisen "nu är det min tur" och så bytte dom plats. Det känns som att sånt bara kan hända på en konsert med Onkel Kånkel.

Men tillbaka till julskivan. På omslaget står en man i tomtedräkt med penisnäsa och sätter på en julegris. Där sätts ribban direkt. Sedan radas hitsen upp: ”Fläns över sjö och strand”, ”Bögen överraskar röven”, ”Staffan var en stjärtgosse” och så den åtta minuter långa alternativversionen om vad som hände tjuren Ferdinand. Det sistnämnda spåret kan vara det roligaste som någonsin spelats in på en svensk skiva.

Texterna är inget för de finkänsliga, men genialiteten med Onkel Kånkel är att snusket levereras ihop med en enorm mängd humor, finess och idioti, och i Musiksverige är bandet legendariskt. 1992 kom exempelvis hyllningsskivan ”Kånkelmania” där artister som Stig Vig, Charta 77 och Union Carbide Productions tolkade gruppen. Onkel Kånkel har säkerligen även influerat Killinggänget genom sitt intensiva namedroppande av kända namn.

Så häll upp en glögg efter att Kalle Anka & hans vänner är slut. Sätt på Onkel Kånkels ”Gammeldags Jul” och ägna en stund av julafton till att vårda minnet av en av de stora inom svensk humor och musik.