tobi

Jag har ju tidigare på bloggen ägnat mig åt en rejäl analys av alla Lustans Lakejer-skivor och tänkte att jag även skulle säga något om Johan Kindes soloskivor.

Jag brukar ju hävda att han med sina soloskivor (Johan Kinde, 1989 och Valona, 1990) har gjort både 80-talets och 90-talets bästa platta. Ett tag kunde jag inte gå förbi en skivback om jag såg en Kindeplatta utan att köpa den, vilket resulterat i att jag har en jäkla massa exemplar av Kindes skivor hemma.
Rent musikaliskt kanske inte Kindes soloskivor är respektive decennies bästa album, men de är de skivor som personligen betytt mest för mig och det är ju det som räknas.

Den första heter kort och gott "Johan Kinde" och kom 1989. Kinde hade då hunnit bli hela 26 år och betraktades redan som en föredetting i branschen. Det hade gått tre år sedan Lustans Lakejer upplöstes och han var mest omtalad för att han var ihop med Marie Fredriksson.

Skivan handlar nästan uteslutande om otrohet och har låttitlar som "(Jag känner igen mina egna) Lögner", "Skaffa dig en annan dåre", "Bakom din rygg" och "(Det är) Ingen hemlighet". Just svek, både egna och andras, är ju något som Kinde ofta kommer tillbaka till både i låttexter och intervjuer.

Flera av låtarna är tillägnade olika kvinnor och det finns en tydlig koppling till Christer Sandelins låt "Den hon vill ha", som faktiskt Kinde skrivit texten till. Textmässigt känner man tydligt igen Kindes egna, speciella språk men musikaliskt skiljer sig skivan en del från hans tidigare Lustans-alster. Musiken är lättsammare, luftigare, poppigare och gladare. "Johan Kinde" är lite för lättviktig för många Lustansfans, men för mig en personlig favorit med många starka låtar.

Bäst på "Johan Kinde":
1. Bakom din rygg
2. (Det är) Ingen hemlighet
3. Allt kommer till den som väntar
4. Hon dansade en sommar
5. Stäng ditt fönster (lås din dörr)