Krogkrönika (Nolltretton, april)

kultur / Permalink / 0

Vi är fortfarande bonnläppar

De senaste åren har Linköpingsborna sett klubbar komma och gå i en rasande takt. Idag är namn som Socialen, Bagdad Antisocial och Club Molly redan bortglömda trots att det bara är något år sedan de var de starkast lysande stjärnorna på stadens klubbhimmel.


Det kan finnas en poäng i att klubbar är kortlivade. Klubbar ska vara extremt nischade med DJ: s i absolut framkant inom en viss genre. Då kan klubbar presentera nya artister eller stilar, hitta och till och med vara med och skapa nya trender innan de sugs upp av mainstreamkulturen.


En skillnad mellan exempelvis Stockholm och Linköping är att i huvudstaden finns mängder av supernischade klubbar som kör vecka efter vecka, år efter år. Om en klubb i Linköping överlever fem kvällar är det ett mirakel.

Skillnaden kan inte bara förklaras med huvudstadens större folkmängd, eftersom antalet klubbar där också har motsvarande storleksförhållande. Minst. Skulle man slå ut det per capita har förmodligen Linköping en betydligt större potentiell publik. Jag tror det är så enkelt att vi här nere på slätten fortfarande i grund och botten är bonnläppar. Vi vill ha schlagers, vi vill ha radiohits. Låtar vi känner igen.


Visst kan vi hänga på Multipass eller Absolute 90: s och digga till eurodisco från 90-talet, men spelas det något mer okänt än Corona och Culture Beat drar vi raskt vidare till Harrys. Vi har inte lust att utforska genrer, vilken det än gäller, vidare än de stora hitsen.

Med en sån konservativ publik finns det bara utrymme för ett fåtal klubbkvällar innan man helt enkelt kör slut på känt låtmaterial. Och det går inte att driva en klubb med bara ett fåtal entusiaster, krögarna måste ju få in sina pengar.


Det finns för få Linköpingsbor som vill utforska ny alternativ musik. Eller gammal, för den delen. Dom personerna verkar redan ha flyttat till Stockholm eller Göteborg för att göra det. Så alla ni som tänkt gå ut i helgen - prova att kolla in en klubb istället för era vanliga uteställen. Gå in med öppna öron och öppet sinne, och försök vidga era vyer.

Och ni engagerade klubbvärdar som missionerar för smala musikgenrer - ni har min fulla respekt.

Till top