På skiva: Nisse Hellberg (Nolltretton, oktober)

Nisse Hellberg

”En modern man”

Warner

 

Jag sörjer att det verkar som att Wilmer X har gjort sitt. Visst gillar jag (och en överraskande stor del av svenska folket) även Nisse Hellbergs soloskivor men den musiken är lättviktigare och känns både mer anspråkslös och tråkigare. Jag kan sakna kraften och ambitionen som Wilmer X visade när dom var som bäst. Då hoppade man självsäkert mellan rock, pop, country, doowop, gospel och ett dussin andra stilar, när Nisse kör själv handlar det uteslutande om rockabilly och bluesfärgad rock som den lät på 50-talet. Han har låtit likadant, med endast små nyansskillnader, på fyra plattor och jag önskar att han skulle vilja ta ut svängarna mer. Poppiga ”Liten blå syster” är ett sådant tillfälle, även om låten i sig inte är särskilt märkvärdig. Instrumentella surflåten ”Ocean Boy” sticker också ut, men mest handlar det om stompiga gitarrlåtar i tidiga Elvis eller Johnny Cash anda (är månne ”En man i svart” en hyllning till den senare?). Hellberg sjunger att han ”gräver där han står” och att trivs bäst hemma. Kanske är det dags att vidga vyerna lite?

 

2/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0