tobi

Pernilla Andersson

”Ashbury Apples”

Warner

Det tog ända till fjärde albumet ”Baby blue” innan jag upptäckte Pernilla Andersson och märkte att hon var synnerligen begåvad och elegant i sitt musicerande. Visserligen lite småtråkig och ”duktig”, men ändå intressantare än många andra i samma genre.

På förra plattan, ”Gör dig till hund från 2008, började hon sjunga på svenska och upptäcktes av en större publik. Det blev till och med en hit med trevliga låten ”Johnny Cash & Nina P”. Även covern på Olle Ljungströms ”Jag och min far” blev omtalad och det verkade som att Sverige hade en ny intressant vispopsångerska på g.

På ”Ashbury Apples” går hon dock tillbaka till det engelska språket igen och även om det låter snyggt som sjuttsingen tappar jag lite av det intresse som byggts upp under det senaste året. Det är visserligen lite roligt att hon gör en cover på Twisted Sisters gamla ”Don´t let me down” och ”Moody Tuesday” är en charmig låt, men som helhet känns plattan lite för snäll och inställsam. Jag ser gärna att nästa skiva åter är på svenska.

3/5