Två skivor

På skiva / Permalink / 0

EP
5/10 

Söderut
”Söderut”

Som den Linköpingsbo jag är känner jag givetvis till både Mary Celeste och Det är kärlek, där Andreas Gustafsson varit inblandad. Numera bor han i Göteborg där han har dragit igång Söderut, ett enmansprojekt som har växt och som nu har släppt sin första skiva. Det är en sexspårs EP med poppiga synthlåtar till skånsk sång. Mest pop får man nog säga, även om det används en hel del analogsynthar.
Pressreleasen jämför med bob hund och Familjen, men själv tänker jag mest på ett mer nedtonat Saft, som ju också var ett popband förklätt i synthskrud.
Upplevelsen är inte himlastormande, men Söderut bjuder på en intressant debut. Visserligen hade jag gärna sett att musiken hade haft lite mer ”edge”, jag tycker man spelar lite säkert och saknar det riktiga bettet. Med lite vassare produktion och mer spännande arrangemang finns dock potential för Söderut framöver.
---------------------------------------------------------------------------------------

Album
6/10

La Fleur Fatale
”Silent Revolution”
Killer Cobra Records

Linköpingsbandet La Fleur Fatale hade sitt sound klart redan på den tiden man kallade sig Planet Superfly. Man lirade rock som flörtade med 60-talet och psykedelika, och innehöll orgel, sitar och andra flumbringande instrument.
Planet Superfly spelade utomlands, på festivaler och på rockklubbar och låg länge på gränsen till ett rejält genombrott utan att helt kunna kliva över tröskeln. För att få en nystart döpte man om sig till La Fleur Fatale och gjorde vissa andra kosmetiska justeringar, men historien ser ut att upprepa sig. Mest beroende på att musiken fortfarande låter likadant, skulle jag tro. Eller kanske för att det redan finns ett The Soundtrack of Our Lives.
Nu släpper bandet sin andra platta efter ”Night Generation” som kom 2007. Bandet verkar som sagt ha hittat sin stil och produktionen är det inget fel på. Många av låtarna är också starka även om det efter ett tag blir lite för mycket av samma sak. Musiken maler på utan större variation och Alexander La Fleurs röst förtjänar att ligga mer i framkant och ta sig an större utmaningar, nu ligger sången mest och smyger med i ett och samma tonläge inne i ljudbilden.

Till top