Visfestivalen i Västervik
Då var årets Västervik-sväng avklarad. Torsdag-söndag med ingång i ruinen på fredagen.
Snyggast var utan tvekan Anders Ekborg. Sjöng bra gjorde han också, även om jag själv föredrar mer tjofaderittan under Visfestivalen.
Sämst var konferenciern Gun Bergbring som saknade fingertoppskänsla och drog ner stämningen varje gång hon visade sig. Förbandet Steve Grahn & Mattias Malm lirade sölig blues och tillförde inte heller något. Mitt personliga hatobjekt Christina Kjellsson överaskade dock genom att plötsligt vara mycket mindre dålig än tidigare.
Bengt Sändh var tillbaka i Sverige efter 11 år men tilläts spela allt för kort. Han var som väntat strålande men fick inte årets stipendium som jag trodde han skulle, utan det gick istället till...
...Sanna Carlstedt, som var fullständigt lysande under sitt uppträdande. Fast även det var på tok för kort. Efter henne kom en "överraskning" som bestod av att Hansi hyllade sig själv med ett Hoottenanny Singers-coverband. Det kunde dom i mitt tycke ha skippat och istället lagt tiden på Sanna och Bengt Sändh istället.
Eller så kunde dom ha kortat i dom två avslutande sömnpillren Ola Magnell och Lasse Tennander.
Den känsliga konstnären Magnell gjorde bort sig och började skälla ut publiken för att dom inte satt knäpptysta under hans spelning (vilket dom med något undantag gjorde). Hans spelning var seg, tråkig och som helhet ganska dålig.
Tennander verkar ha fått nån form av livstidskontrakt till festivalen och spelar sin, numera rätt uttjatade, repertoar varje jävla år känns det som. Synd med en så seg avslutning efter den strålande inledningen av kvällen.
Syns vecka 28 i Västervik nästa år igen.
Vart har Lehmans frdagsfräckis tagit vägen?