tobi

Möten med kändisar

Förra hösten uppträdde Magnus Uggla i Linköping. Jag var där och tittade, liksom några kompisar till mig. Efteråt gick dom till en nattklubb och vem fick de syn på om inte herr Uggla själv.

Ena kompisen gick fram för att tacka för den trevliga showen, men tyckte att stjärnan såg lite berusad ut så han sa:

– Tjena Magnus, du ser lite sliten ut!

Uggla surnade givetvis till och fräste:

– Du då! Varpå han vände på klacken och gick.

Det är kanske ingen märkvärdig historia men jag och mina kompisar brukar skratta åt den, särskilt om någon råkar yppa just orden ”Du då” i något sammanhang.

Själv brukar jag träffa en massa musiker genom jobbet och det har lett till en mängd minnesvärda anekdoter. Jag minns exempelvis när jag mötte Kent Norberg från Sator på Hultsfreds backstageområde för några år sen. Medan alla andra frågade om när Sator skulle återförenas tjatade jag om att hans lilla sidoprojekt Speed of Sound Enterprise borde släppa en andra platta. Han blev lite smickrad men tyckte nog jag var en fullständig idiot som bara babblade om det okända plojbandet.

Jag minns även när jag skulle göra en telefonintervju med Mattias Alkberg från Bear Quartet och han svarade ”Matti”. Jag fattade inte att det var så han kallade sig utan trodde att jag hade fått numret till en manager eller nåt och måste ha framstått som totalblåst när jag började yra om att han skulle be Mattias Alkberg ringa mig.

En gång skulle jag intervjua Joey Tempest på ett café och strax innan hade jag varit i Thailand och sett ett foto på honom, från glansdagarna på 80-talet, inne på en gogo-bar i Bangkok. Jag frågade honom om han mindes bilden där han satt med ett dussin halvnakna tjejer i knät, men skivbolagskillen som var med bytte raskt ämne och efter det blev stämningen lite tryckt.

En av Thailands största popstjärnor heter för övrigt Sek och när han spelade med sitt band Loso i Stockholm skulle jag träffa honom för en musiktidning. Han hade sin fru med sig och det är kanske elakt att säga men hon såg inte särskilt bra ut, man tänker sig ju att stora rockstjärnor bara omger sig med 10-poängare. Ännu konstigare blev det när han berättade att gitarren var hans andra fru och att anledningen till att han på olika sätt plågade gitarren på scenen var att han brukade bråka med frugan också.

En av mina första artistintervjuer var med Martin ”Yeah yeah wow wow” Svensson som precis hade släppt sin första skiva där han sjöng att han låg i en park och drack vin. Eftersom han bara var 18 vid tillfället frågade jag honom vem som köpte ut det där vinet. Han blev rätt sur och efter det gick resten av intervjun ganska trögt.

Och så har vi fadäsen på Arvikafestivalen där jag sprang på poeten Bob Hanson backstage och sa:

– Tjena Bob Hanson! Du är Sveriges bästa poet. Efter Strindberg…och Johan Kinde förstås. Och Bruno K Öijer. Och Peter och Marcus Birro. Och Hjalmar Gullberg. Och Dan Andersson…och Boye…och Tranströmer…och Ferlin…och Thåström…och Heidenstam…och…