Två skivor (Zero)

På skiva / Permalink / 0

Babian: Hälften dör av fetma

Troglodyte

 

Babian har ofta jämförts med bob hund och rent musikaliskt kanske det finns likheter (vilka kanske förstärks av den skånska dialekten), men det finns också en viktig skillnad. bob hund hade en relevans på flera sätt, man förnyade den svenska indiepopen, man hade en av landets bästa frontfigurer och man visade att det kunde funka med en alternativ poplyrik. Babian må låta likartat men är helt och hållet ett plojband. Man har en energisk liveshow, en tokgalen gitarrist och roliga albumtitlar, men vad gäller relevans har man noll och intet att erbjuda.

”Hälften dör av fetma” är bandets andra skiva efter fjolårets debut som fick gruppen P3 Guld-nominerad i kategorin Årets rock/metal(!). Man fortsätter med sin punkiga pop av det lättviktigare slaget. Vore Babian ett garageband i Finspång kanske de skulle kunna bli lokala hjältar på fritidsgården/pizzerian, men på den nationella rockscenen håller de inte måttet.

 

4/10
-----------------------------------------------------------------

Boy Omega: The ghost that broke in half

Riptide/Border

 

Boy Omega, vad kan det vara för nåt? Det engelska releasebladet lägger jag undan för att inte bilda mig en förutfattad mening. Jag startar skivan och ut strömmar melankolisk, dyster, långsam depp-pop.

Snyggt, stämningsfullt men möjligen aningens intetsägande. Jag har fått många såna här skivor av djupsinniga amerikanska band genom åren och här kommer en till. Trodde jag. Men detta är inget anglosaxist band, det är inte ens ett band utan ett enmansprojekt. Och ursprunget är varken brittiskt eller amerikanskt, istället kommer artisten från Göteborg och heter Martin Gustafsson.

Det visar sig även att detta är det femte albumet och att han tydligen är lite på g utomlands. Där ser man vad lite man vet.

Både Tgr Lou och Firefox AK gästar och Boy Omega rör sig lite i deras trakter. Lägg till lite referenser till band som Logh och Last Days of April och ni är på rätt väg. Och precis som nämnda artister ofta kan bli lite tråkiga i sin ljudbild och sin likformighet stämmer det även på Boy Omega.

5/10

Till top